| The Show Goes On |
15 jul 13 |
Fy fan vad jag är nedstämd ikväll Bloggis, jag har känt så hela dagen.
Jag kanske fortfarande är deprimerad men jag försöker intala mig själv något annat för att jag inte vill vara det.
Äh, jag vet inte.
Det jag vet är att allting suger just nu.
Jag vill bara sparka mig själv i häcken och ta mig samman eller något, men det händer inte så mycket.
Jag vet att jag är på väg att bryta ihop igen, för vart ord jag skriver här blir det svårare och svårare att hålla ihop mig själv.
Men det får vänta. Låtsas lite till. Bara lite till.
Förhoppningsvis behöver jag väl bara en tidig kväll och imorgon är det en ny dag med något så när friska tag,
Men det känns ganska naivt att hoppas på en sådan sak.
Jag har ju lärt mig vid det här laget.
Aja, det här skulle ju inte bli ett "Jag-tycker-synd-om-mig-själv" inlägg men det blev det ändå,
Sorry guys.
Jag har egentligen ingen anledning till att tycka synd om mig själv, men jag gör det ändå.
Bra prioritering där Tigerräkan. Nej inte särskilt.
Men alla förtjänar lite medlidande då och då (vi räknar bort mig nu och pratar människor i allmänhet),
Jag brukar höra människor säga att det inte är synd om hemlösa för att de har själva valt att vara det, men jag tycker synd om varenda en.
En del människor vet inte vad de ska göra för att förändra sin situation och en del vet inte hur man ber om hjälp, men det innebär inte att de har valt eller accepterat sin situation.
Det kostar inget att visa lite medlidande. |
|
|
| And Why Cant I Just Love Me? |
15 jul 13 |
Jag sitter och tänker på den där gången jag och smurf var på seglarlägret i Göteborg (för andra gången).
På den dagen då jag ramlade i vattnet från bryggan på grund av den där dumma leken vi skulle leka,
17 år gammal och total livrädd för vatten. Jag är så otroligt glad över att jag hade flytvästen på mig för annars lovar jag att jag hade sjunkit som en sten.
Det var inte direkt som att jag stannade upp mitt i paniken och tänkte "Hm, jag kanske skulle tänka på att simma". Åh nej, jag skrek så det hördes över hela ön (och det fanns det vittnen på fick jag veta senare).
Jag kommer ihåg hur obeskrivligt lättad jag blev när jag greppade tag i kanten på bryggan, det var beviset som sa "Nu är du säker, Nu kommer du upp".
När jag väl stod på bryggan igen och såg ut som en dränkt katt grät jag, sen kunde jag skratta åt det, och en stund senare kom chocken och jag visste knappt vad som var upp eller ner.
Jag är lite rädd för vatten ja, bara en aning.
Men anledningen till att jag sitter och tänker på det just nu är för att det känns som att jag håller på att dränkas i mitt eget psyke,
Vilket kan tyckas är lite märkligt eftersom det egentligen borde vara min "lär-dig-simma" bassäng men det är det inte.
Det känns snarare som att man kastat ut mig i Atlanten och glömt ge mig flytvästen.
Jag saknar min kurator just nu, det är helt sjukt att jag säger det men det är sant.
Aja, jag träffar henne nästa vecka.
Kan knappt vänta! |
|
|
| BORING... |
15 jul 13 |
Boooooored Nooooooow!
L8ter! |
|
|
|
|
