| Rapunzel, Rapunzel |
14 jul 13 |
Jag vet hur Rapunzel kände sig, när hon satt inlåst i tornet alldeles ensam utan något annat att göra än städa, laga mat och vänta på att häxan skulle komma och säga "Rapunzel, Rapunzel släpp ner ditt hår! ".
Jag är också inlåst i tornet, både jag och min bror är det tillsammans med den elaka häxan.
Men precis som Rapunzel så hyser vi någon slags kärlek för henne, och en form av tacksamhetsskuld.
Tänk på allt som hon har gjort för oss, hur kan vi klaga. . .?
Rapunzel gjorde inte det, förrän hon mötte prinsen.
Då öppnades hennes ögon för världen som låg alldeles utanför tornet där häxan höll henne fången, och att rymma började kretsa i hennes tankar.
Man kan inte säga att jag träffat min prins, för jag tror inte på dem.
Men jag har träffat någon som fått mig till att vilja rymma från mitt torn och utforska världen.
Och det tänker jag göra, jag tänker rymma. |
|
|
|
|
