behövde för mycket |
Jag lät mörkret falla i min skugga
Och jag såg ljus för första gången
Du tog min hand och jag klev ut
Trots att solen brann i min hud
Du gav mig färg på mina kinder
Och ett nyfunnet hopp
Kanske går det att överleva utan att behöva
umgås med döden då och då
Men ensamheten hann ifatt
Du såg kanske inte mitt behov
Eller valde att titta bort
Vart tog dina löften vägen, som höll ihopp mitt hjärta?
Jag förnekar alltihop
Det var bara i mitt huvud
Precis som demonerna
Och om ingenting är på riktigt
kan man inte lita på vad man tror man hör
då är det här en fantasi jag vill vakna upp ifrån
och komma hem till himlen
|
|
|
|
