Just när vintern nästan kvävde dig |
Nu börjar det,
det är doften
(av sanden,
av gräset,
av livet)
som viskar mjuka ord
och sanden som knastrar
under fötterna
det är solen
mot dina axlar
och hoppet
i ditt bröst
leendet på dina läppar
och jackan -
som hänger kvar i skåpet
bara små, små löften
som får dig stanna kvar
och fortsätta att andas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | retkiDsaraS - 15 jun 13 - 16:28- Betyg:  | | Wow. | | Tiggarflikkan - 16 maj 13 - 22:41 | Ååh, älskar hur du väntar med slutet till just slutet. Det bygger upp en nyfikenhet på vad som komma skall. Plus att det där radbytet: "och hoppet
i ditt bröst",
det var liksom ultimat. | | FejkatLeende - 17 apr 13 - 13:41- Betyg: | | Wow, underbar. | | enkladikter - 12 apr 13 - 20:12 | | denna dikt får det att brumma som en liten humla i mitt bröst |
|
|
|
