| Come Wake Me Up |
20 mar 13 |
Det går inte så bra för mig idag Bloggis, fråga mig inte varför men den här dagen går inte som jag vill.
Gissa vad som hände inatt…? Jag vaknade av att Johanna väckte mig för jag skrek i sömnen, det är så fantastiskt roligt att vara jag, ibland vill jag bara skjuta mig själv. Den här gången väckte jag inte resten av huset (Tack och lov) men jag kan tänka mig hur kul det var för henne och Ice. Är det såhär mitt liv kommer att se ut? Kommer jag aldrig att kunna sova bra eller känna mig trygg någonstans? Varför blev det såhär. . . Jag vet att det inte är någon idé att lägga energi på att undra över saker du aldrig kommer att få ett svar på, men just idag, bara för den här gången, tänker jag göra det.
Tror du att om jag ber tillräckligt snällt att jag får mitt liv tillbaka då? Nej, inte jag heller egentligen. För om det hade fungerat så, hade nog i princip varenda människa i den här världen haft något de velat ändra på.
Ibland när jag tänker på hur mitt liv har urartat så känns det som världens största skämt, det är fan inte klokt. . . Det har hänt så mycket sen 2008 och framåt att jag nästan glömt bort att det var ju inte där allting började egentligen, vi glömmer ju mammas leukemi när jag var nio och att jag och mina syskon kastades runt i halva landet för att bo hos släkten under loven. Och allting var bara en enda röra i nästan ett år, släktingar som spårade ur totalt, folk som trodde att de var jätte hjälpsamma när de egentligen bara var påträngande och kontrollerande, och mitt i alltihop fanns tre barn som ingen visste vad de skulle egentligen skulle göra med.
När mamma till slut var hemma igen, för gott, återgick väl det mesta till det normala i den mån som var möjlig. Och sen var det väl lugnt ett par år, tills farmor dog av cancer. Och tre år senare var det dags för både branden och pappas död, ser du vart jag vill komma med det här Bloggis…?
Jag borde j*vlar i det skapa min egen tv serie, den ska heta ”Hur mycket skit klarar man av att gå igenom under en livstid?” Jag tror att den kommer att göra succé.
*Back To The Present*
Och nu känner jag mig jättestressad, igen. Jag fattar inte varför jag inte bara kan slappna av…! Jag håller på att bli skogstokig, och tack vare stressen kan jag inte sluta vräka i mig mat. Så det lär bli intressant att se hur den här dagen slutar. Vet du Bloggis, jag finner det nästan lite lustigt hur tio dåliga dagar följs utav en bra, borde det inte vända och gå på andra hållet? Tydligen inte.
JaJa, vi hörs senare ikväll.
/J |
|
|
|
|
