| You Can Have Whats Left Of Me |
13 mar 13 |
Kan du förklara för mig varför jag får ångest utan någon synlig anledning ikväll, Bloggis?
Nej, jag trodde inte det heller men jag var tvungen att fråga.
Jag vet inte vad vi ska prata om egentligen, jag sitter hemma hos syrran med alla hundarna och hoppar till vid minsta lilla ljud, jag har verkligen blivit en räddhare. Eller, det kanske jag alltid har varit, vem vet. Det känns ju inte direkt som att jag känner mig själv längre. Jag börjar nästan tro att när pappa dog slutade jag fungera, och då bytte man ut mig mot en riktigt jävla dålig kopia som liknar mig till utseendet men inte ett skit till personlighteten.
Okej, så mycket har jag väl inte förändrats egentligen... Förutom att jag har blivit sarkastisk, likgiltig och absolut livrädd för att låta någon komma nära mig. Det låter som att jag kommer att lyckas bra. Just det ja, låt oss inte glömma att jag upprättade ett självskadebeteende som jag inte ens kan bli av med (På egen hand).
Och nu skrattar jag åt mig själv, ja jag har jäääätte stor respekt för mig själv Bloggis. Och imorron kommer jag att förneka det här inlägget, en stor del av mitt liv verkar gå åt till det och tydligen så stör det inte mig.
Jag vette fan, Bloggis. Allting verkar bara så jävla hopplöst ibland.
Tack för att jag fick kladda,
Vi hörs!
/Jennan |
|
|
|
|
