| When the sand runs out |
17 apr 13 |
Jag får prata med dig ikväll Bloggis, det verkar inte finnas någon annan tillgänglig. Men jag är ju rätt van by now, så jag klandrar inte någon. Jag förstår att alla inte kan ha tid med mig alltid, de har ju sina egna liv att ta hand om.
Det blev inte några kramar från Johanna idag, och inte hade hon tid att lyssna heller (Förvånande? Inte speciellt). Jag tror att hon har glömt bort hur man gör när man lyssnar, när jag mår dåligt och försöker prata med henne glider hon bara in på andra saker som inte alls har med det att göra. Kanske hon tycker att det är för jobbigt att höra på, men jag tänker såhär att man säger väl för tusan inte ”Jag finns här för dig om du behöver prata” om man ändå inte tänker lyssna när det väl gäller. Fast somliga kanske gör det för att verka snälla, vad vet jag?
Nu sitter jag här hemma i mörkret med en flaska cola och mina kladd-muffins som sällskap, det får bli tröstätning ikväll. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska gå till praktiken imorron, jag har verkligen ingen ork till det just nu men jag får väl tvinga mig själv.
Ja vad fan…
Jag orkar inte bry mig om någonting just nu, jag blir förvånad om jag kan låta bli rakbladen tills det här har blåst över.
Stoppa mig i en låda, lås in mig i ett rum och kasta bort nyckeln.
Eller skjut mig, stoppa upp mig och häng mig på väggen.
Då hade kanske både jag och världen mått bättre, vem vet? |
|
|
|
|
