Dont Be Afraid Of The Dark |
9 apr 13 |
Hej Bloggis!
Jag har inte bloggat nu på ett tag men jag tänkte att jag skulle passa på nu och ge dig senaste nytt.
Min vecka i Sthlm börjar lida mot sitt slut, något som jag försöker låta bli att tänka på då detta utan överdrift har varit den bästa veckan på hela året!
Allting har varit toppen och egentligen hade jag velat stanna mycket längre men såklart finns det ju de saker jag faktiskt saknar hemma (Skånskan till exempel) =P
Och jag måste ju åka hem någon gång så vi kan fortsätta att sträva mot att må bra, jag vill inte vara rädd för att känna längre.
Då slutar det med att man en dag vaknar upp och inser allt det där som man gått miste om och som man egentligen hade velat ha.
Vi har massor av jobb framför oss Bloggis, men jag tror att det kommer att gå.
När jag kommer hem igen är det dags för nästa kuratormöte och jag ser fram emot att få berätta om hur jag haft det här uppe,
jag tror inte att jag har sovit såhär bra en enda gång under de senaste fem åren, inga mardrömmar eller någonting!
Men det är nog sant som S sa, hemma går jag omkring och spänner mig (24/7) och när jag kom hit märkte jag att jag kunde slappna av.
Och det är ytterligare något vi måste jobba på när vi kommer hem "All work and no play" ;-)
Nu väntar jag på att S ska vakna, jag vet inte om jag knuffat ut honom från sängen inatt eller vad, men han sover i tv-soffan =P
När han väl har kommit upp så ska vi in till stan och gå omkring hela dagen =)
*Back from commercial*
Hej igen Bloggis!
Det är strålande sol utomhus, men jag har humör som ett j*vla åskmoln just nu.
Fråga mig inte varför, eller jo, det kan du göra men jag kommer inte att svara.
Jag är bara så trött på mig själv just nu, och det känns som att resten av världen är det oxå
Om någon skulle fråga hur jag mår och jag skulle bli tvungen att svara ärligt hade det varit mitt svar,
Då kan man fråga sig själv: Men varför är hon trött på sig själv?
Ja varför är jag det Bloggis? Är det mitt sätt att se på saker som gör att jag upplever mig själv som tröttsam,
Eller vad kan det bero på? Ja jag har ingen aning, vi får spekulera i det där en annan dag.
Jag kom att tänka på någonting innan, nu är det ett och ett halvt dygn kvar tills jag ska åka hem
och när jag kommer hem har jag två saker att välja mellan.
Jag kan:
1) Glömma bort hur bra jag mått under min vistelse här och fortsätta som jag gjort innan, låta problemen ta över och bara vänta på att världen ska gå under.
Eller
2) Försöka att upprätthålla den känslan som jag har fått av att vistas här uppe en vecka och fortsätta jobba för att ta mig själv framåt.
Det är upp till mig vilket jag väljer, problemen finns där oavsett men jag kan välja hur jag vill ta itu med dem.
Nu börjar jag snart gråta Bloggis, verkar som att det är dags för ännu en känslomässig översvämning (varför kan de aldrig ha bättre timing?)
Aja vi hörs Bloggis!
/Jennan |
|
|
|
|