| Wishingstairs |
28 apr 13 |
Hey Bloggis, det blev ju inte av att jag skrev igen, jag somnade istället. Annars skulle jag ha berättat om hur trevligt vi hade det igår, kändes nästan som att vi var en familj som vilken annan. Men såklart saknar jag pappa, fast det känns som att när jag började träffa kuratorn så tog jag på något sätt itu med det också. Att säga att det har blivit ”enklare” vore lögn men, någonting har hänt med mig och mitt sätt att se på vissa saker.
Just nu mår jag faktiskt väldigt bra och det är inte vanligt förekommande här hemma det vet vi ju Bloggis, men vi tar till vara på det så länge det varar. En del av mig vill ju fortfarande vara någon annanstans (Ja du vet var Bloggis) men jag måste ju klara av att vistas i mitt eget hem utan flippa ur totalt och börja klättra på väggarna. Ibland är jag fortfarande inte helt säker på att man bör lämna mig utan tillsyn alltför länge med tanke på vad jag kan hitta på, men jag tänker på vad min kurator sa sist jag träffade henne och jag berättade att fastän allting var åt helvete så hittade jag andra sätt att hantera det på än att skada mig själv. Hon sa att jag borde vara stolt över mig själv för det, och lite är jag kanske men inte mycket. Dock försöker jag att hålla det färskt i minnet så att nästa gång jag mår dåligt kan jag minnas det och försöka sträva efter det.
Nu inväntar jag mitt öde känns det nästan som, nej nu ska vi inte överdriva Bloggis men antagningsbeskeden är på ingång och jag blir snart galen så nervös jag är. Kanske har jag hyst för stora förhoppningar till att bli antagen men å andra sidan har man väl rätt till att hoppas? Skulle det vara så att jag inte kommer in så får vi hitta på något annat.
Är det något mer vi ska blogga om ikväll Bloggis? Jag vet inte. . . Nej jag tror vi håller där ikväll.
Vi hörs Bloggis!
/Jennan |
|
|
|
|
