| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| Blablabla ' |
4 apr 10 |
Du vet att någon dag kommer jag vara bättre än dig
Någon gång kommer jag vara vackrare än dig
Någon dag kommer jag bli den alla vill vara
Någon dag kommer du vara död i allas ögon,
och jag kommer bli mer levande än aldrig förr
Någon dag kommer jag att bli bäst
Någon dag kommer jag vara vackrast
Någon gång kommer jag leva min dröm
Någongång kommer jag att ge ut den där boken alla pratar om
Någon gång kommer jag gå på stan och vara igenkänd
En dag kommer jag vara allt jag en gång ville vara
En dag kommer jag att vara du.
Ibland önskar jag att jag kunde bli fem år igen. Att jag bara kunde flyga tillbaka i tiden och glömma platsen jag egentligen lever på. Jag önskar det ibland.
Jag vill leka i sandlådan med alla de andra barnen i mitt kvarter. De små barnen som alltid brukar ha så roligt när man går förbi lekplatsen efter man varit i skolan en lång dag och ska hem för att plugga. Jag vill vara en av dem. Varje dag när jag ser dem leker de alltid en ny lek. De har en så sotr fantasi. Och plötsligt dras jag tillbaka i tiden tio år bakåt. Jag och min bäsis Maria brukade alltid leka i just den sandlådan. Jag glömmer aldrig hur vi lekte att vi var pirater ena dagen, och prinsessor och drakar dagen efter. Vi kunde hålla på hela dagen, att bara leka i vår egna värld. Men alltid när lamporna tändes visste vi att vi var tvugna att gå hem. Våra mammor hade sagt till oss att det var farligt att vara ute när det var mörkt, och vi hade aldrig förstått varför. De påstod ju att det inte fanns några drakar på riktigt? I alla fall så hade vi lyssnat på dem. Ibland hade vi gråtit en tår, men vi visste alltid att vi skulle komma tillbaka till sandlådan dagen därpå och då var det inte så farligt längre.
Min mobil ringde plötsligt och jag for automatiskt ut ur min dagdröm.
- Hallå, Saray här, svarade jag med enformig ton - verkligheten hade inte riktigt hunnit ikapp mig ännu.
- Saray, jag har en sak att berätta..., jag hörde driekt att det var Maria, dessutom brukade hon aldrig längre orka pressentera sig när hon ringde till mig. Hade blivit någon slags vana nu.
- Jaha, vad då?
Jag kände nervositeten stiga inom mig. Hon brukade alltid kallprata lite med mig innan hon berättade vad det var hon egentligen ringde för. Så var det här bara ett sammanträffande eller var det något stort hon hade att säga?
- Asså du, vart är du nån stans?
- Hallå Maria! Vad är det du vill säga till mig?
Jag började andas snabbare. Jag var tvungen att få veta det, och det genast. Någonting stod inte rätt till, det visste jag.
- Men du får inte bli ledsen jue. Jag kommer till dig så fort jag kan och berättar det då. Okej?
Skit också. Det var verkigen dåliga nyheter hon hade till mig.
- Uppe vid sjön. Vid bryggan. Du ser mig direkt när du kommer dit. Och skynda dig!
Jag orkade inte tjata emot, så jag gav efter och lät henne komma till mig innan kom berättade det.
- Jag lovar, hörde jag Marias röst innan jag klickade på röd lur. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<April 2010>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 |
02
|
03
| |
04
| 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | | 11 | 12 | 13 | 14 |
15
| 16 |
17
| | 18 | 19 | 20 | 21 |
22
|
23
| 24 | | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | | |
|
