| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| Ännu ett loosy inlägg :') |
2 apr 10 |
Och vad gör man när det tar slut? Som man kommer blicka tillbaka, och sakna.
Njutningen kommer bli så mycket större, när man tittar tillbaka, än vad det var just då. För man värdesätter allt mer när det väl är borta. När man inte kan få tillbaka det.
Det är åtta skolveckor kvar, sen är högstadiet över, nian är över. Efter tre år ska man lämna det. Något som blivit ens liv. Något som skapade en själv. Men det är dags att gå vidare, för tiden står aldrig still. Och snart, väldigt snart, har tiden runnit ut.
Jag kommer sakna det. Tre år. Känns som en evighet. Och snart ska man lämna det, och gå vidare. In i en annan period. In i en annan epok av livet. Där allt blir anourlunda - for better and for worse. Antagligen.
Det har varit till att byta lokaler. Konserter. Lärdommar. Skratt. Tårar. Nya vänner. Gamla vänner. Nya insikter. Lärare som är de bästa. Skolarbeten att göra, och skolarbeten man inte gjort. Det har gått upp och det har gått ner.
Som dom säger på one tree hill (kan inte citera exakt men):
- Det är när man inte längre blickar frammåt, utan blickar tillbaka. Då man önskar att man lämnade något bra efter än. DÅ man önskar att det man gjort var något bra.
Ja, det var inget bra alls citerat. Har typ glömt bort det. Skit också. Det var bra i alla fall. Bättre i serien, när det låter som det ska, än när jag citerar det i min halvfina blogg ;)
Dessutom, One Tree Hill asså! Fick ju boxxen förra veckan och har bara fyra avsnitt kvar att se på. Galet. Men det är ju så bra! Man fastnar verkligen i det. Man på något sätt lever i den världen. Det är så bra på något sätt. Dom gör det så bra. Det är känslor, det är visdomsord (som ni fick här ovan). Det är kärlek och det är personer man sätter sig in i och en helt annan värld som verkar så bra (till och med nästan då det går dåligt för dem). Det blir en värld man vill vara en del av. Sen är musiken i den väldigt bra också.
I wanna change. I wanna get better now. Gonna find the time to run into. Get lost, and get alive. In some wonderful place, where I know I belong. Where I just can be happy. In a place, that everyting is so safe, that even tough I get sad, there's a part in me that still smile. 'Cause there are always people who belive in me. And even I do. A place whre I laugh, and not are that insecure I usually am. I wanna be so much more, that that people take me for. Gotta be something big. Someone bigger and greater. Better in all ways. Someday.
Dagens blogginlägg detta. Ni gillart? Jag vet. Förutom det faktum att det inte ens finns någon liten person som läser detta. Men det är la alldeles för långt, och för tråkigt eller något sådant. Men om det finns någon liten fillur där ute som ändå läste, fast det kanske har vart både tråkigt och långt, läste detta. Så tack, för att just DU hade lust att involera (stavning?) i mitt liv. Om det ändå bara var för fem minuter. Eller de minutrarna det tog för just DIG att läsa detta blogginlägg, som varierar i språk, ämnen och kanske nått mer? Who knows? Men jag tycker bara att det är så skönt att bara sitta och skriva verkligen ingenting. Bara skriva blablablablabla. Ja ni fattar. Men om du är smart nu, DU som läser detta. Så borde du sluta att läsa. För antagligen kommer det inte finnas något mer vettigt i den här texten. Nej, antagligen inte. Men vem vet? Kanske jag får ett infall av att skriva något av värde? Något som faktiskt betyder något. Något som betyder mer än blablabla. Kanske. Och då kanske du inte vill riskera att sluta att läsa, eftersom du ändå har kommit så långt. jag kanske avslöjar världens största hemlighet. Men nej, antagligen. Men bara för att DU har hållt ut ända tills nu, så borde jag ge dig något av betydelse i belöning. Som en hemlighet. Men om jag inte har en hemlighet då? Jag har faktiskt inte så många. Ohc inte så stora. Kanske inte sådanna man kallar typiska hemligheter. Men jag har viss fakta om mig själv som finns inom mig, om hur jag är och varför, och om mina rädslor. Räknas det som hemligheter? Så för att belöna DIG med något kan jag skriva ner några små fakta, om typ mig själv. Sånt som folk skriver på typ sin bdb ibland då dom kallar det tex. "sju sanningar om mig". Ja ni fattar?
Sanning nummer 1. Jag har så mycket beslutsångest och är så osäker på vissa saker att jag först ville kalla detta "fakta" istället för "sanningar" för att jag inte skulle ljuga, ifall att det inte riktigt var så som jag skrev. För att jag inte riktigt vet, egentligen.
Sanning nummer 2. Jag drömmer en massa nu för tiden. Konstiga drömmar. Många av dem.
Sanning nummer 3. Jag tänker en massa. Kanske för mycket ibland. Om allt. Om mig själv. Om andra. Varför man gör vissa saker, och vad som skulle hända om man inte gör dem. Om allt helt enkelt.
Sanning nummer 4. En dag kommer jag att publicera en bok.
Sanning nummer 5. Jag gillar att vara ensam, samtidigt som det ibland också skrämmer mig. Av några olika anledningar.
Det får vara nog av sanningar? Jo för idag i alla fall.
Och jag gillargillar att skriva om vad som helst såhär. Det är skönt. Som att prata med sig själv. Om allt och inget. Om saker som betyder, och om saker som inte betyder.
Bara för att det poppade upp i min hjärna nu, tänker jag ta upp det. Min prao på restaurangen. Den jag sa upp mig från. När jag var där kändes det hemskt. Men när jag lämnade det, saknade jag faktiskt det typ direkt. Och jag tycker att det är synd hur man glider ifrån vissa personer. Även om man inte kände dem särskilt väl. Så betydde de ändå för en. Och när jag skriver om det såhär, så är deet just sånt här som jag vill ha mer av i mitt liv. Vänner man får, från ingenstans typ. Jag lärde känna (tror jag i alla fall) han som praoade på restaurangen med mig. När jag såg honom först den dagen då vi skulle börja praoa tänkte jag la typ inte "jippi" direkt. Men det gick nån dag och vi började snacka. Han var riktigt schyst och vi hade kul. Varje dag hade vi nedräkning till lunch och tills vi fick sluta. Vi gav varandra blickar, orättvisa blickar, blickar som vi förstod oss på eftersom ingen av oss gillade jobbet. Vi chillade och snakcade när vi fick chansen. Vi ringde syon. Det var kul helt enkelt. En pratstund jag riktigt gillade var då jag skalade potatis och han bara chillade eller "Städade" och vi stod och snacka. Det var trevligt! Att vi två helt okända personer från början (om man bortser att vi dansade på dansdagarna i sjuan en gång) bara börjar snacka och ha det kul tillsammans helt enkelt. Det var inte som det känns att det brukar vara. Vi hade det kul tillsammans, snackade och jaa, det var bra helt enkelt! På något sätt kändes det inte som vanligt. Det var inte denna ... kanske vanliga spänningen eller så som det brukar vara med en tjej och kille. Eller jag vet inte hur man ska säga. Det kändes bara som att det var avslappnat på nått sätt. Inte som något vanligt fjortisgrejjs, som allt är nuförtiden. Aja, whatever. Och sen när vi kommer tillbaka till skolan är det ingenting. Knappt ett hej. Det är som ingenting. det är det värsta. Inte för att jag gillade killen på något mer sätt än som vän, men han har speciell. Han var inte som alla andra killar som måste spela tuff eller nått. Han var bara en vanlig kille som gillade mobilspel och somnar på soffan när han kommer hem och ska bli snickare när han blir stor. han var helt enkelt bara trevlig att vara och snacka med. Och sånt är det tråkigt när det bara försvinner. Jaja.
Vill ni ha en sista sanning?
Sanningen, den sista för dagen: Jag måste bli mer mig själv. Våga vara mer mig själv. Hitta mer mig själv. Inte vara rädd, utan bara vara jag. Helt enkelt.
Godnatt?
Inte än? Nje...
En dag ska i alla fall jag bli stor. Jag ska skriva en bok. Publicera den. Folk ska läsa den. Folk ska älska den. Bara så ni vet.
Och jag vill bli sådär kreativ. Skriva egna låtar. Skriva en hel bok (som ska bli publicerad medans jag fortfarande är ung, precis som jag önskade när jag var liten). Måla. Agera, i form av teater. Nå ut till folk. Nå ut till mig själv. Vara kreativ. Inte sätta gränser, utan låta evigheten finnas. Och jag älskar citat som när längre ut än vad allt annat tillåter. Citat som når ut och når in. Ord som beyder något. Ord som har en mening. Kärlek. Jag ska andas och jag ska finna det jag söker. Jag ska finna äventyr och jag ska finna livet. Jag ska andas och jag ska vara. Och ord som är alldeles för kloka, för att folk ska förstå, är något jag strävar efter. För nyckeln är inte att de ska vara logiska, för logik kan de flesta. Nyckeln till det är att vara alldeles för djup, så djup att man själv inte vet vad man skriver eller säger. Frågan är om man då låter precis lika smart som alla andra när de gör så? Eller om man bara får det till att låta svävande och flummigt. Vilket det egentligen är, eftersom logiken fattas. Ja ni förstår.
Känns som jag har skrivit ett major inlägg nu. Med andra ord måste jag ha varit väldrigt kreativ. Jag kan nog faktiskt tacka OneTreeHill lite till det. På något sätt så har det idag fått mig till att vilja skapa. Vilja vara kreativ. Vilja vara som personerna i den serien. Sträva frammåt. Sträva efter ett liv som redan är rätt bra, men alltid kan bli bättre.
Det känns som ämnen att skriva om nu börjar gå mot sitt slut. Kanske borde jag avrunda det här inlägget nu? Och jag BEUNDRAR den någon som har kommit hit ner. Som läst ända till slutet. Wow, i så fall. Men det har la inte hänt? I så fall måste DU lova mig att lämna en kommentar eller något. Bara så att jag får veta att det finns någon där ute som har läst mina loosy thaughts denna kväll/natt :)
Så nu säger jag äntligen - GODNATT!
Inte för att jag ska sova än. Men för att rädda dig från att läsa ännu mer.
GLAD PÅSK ALLA! :)
kram, och kärlek på er alla,
för ni är värda det. Glöm det aldrig. :) |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<April 2010>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 |
02
|
03
| |
04
| 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | | 11 | 12 | 13 | 14 |
15
| 16 |
17
| | 18 | 19 | 20 | 21 |
22
|
23
| 24 | | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | | |
|
