| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| ikväll |
5 sep 15 |
Stappliga ben. Är det för att glömma? Eller är det för att finna något du länge undrat varit förlorat. Och tiden går så snabbt och allt förändras, och så gör jag.
jag har varit på så många olika ställen. jag har berest mig i min själ. jag har en handkräm från le marseillaise i handväskan och en från monoprix bredvid sängen. den ena från mitt liv i versaille och den andra från min semestervisit i marseille. jag undrar var allting egentligen började. när tar tiden egentligen fart och när börjar livet. det är vaga begrepp och kanske är det svårt att veta vart gränserna börjar i väster och slutar i öster. kanske har tiden alltid lurat oss. och jag har en vän som befinner sig i hongkong och hon lever redan sin söndag. här har vi ännu en timma och sexton minuter kvar av lördagskvällen. jag finns här för dig, sjunger daniel adams ray. jag undrar vem han egentligen är att sjunga så. jag undrar vem som egentligen sjunger det till mig. kanske är det jag själv. jag vet att jag är min egen hjälte. jag vet att jag ger mig det jag vill ha. jag kan ge mig allt. jag har alltid gett mig allt. det är bara en fråga om prioriteringar och en fråga om rädsla. jag tänkte på mig själv idag. vi har alltid umgåtts tillsammans, du och jag. men egentligen vet jag inte längre vem det är som jag hänger med. jag tror att jag antingen har tappat bort den jag var eller om jag precis funnit min förlorade hälft. jag antar att det är svårt att säga exakt vart det börjar i söder och slutar i nord. klockan tickar vidare. kvart i elva. jag fyllde två kassar fulla från willys nere på gatan idag, jag fyllde två tunga kassar för 320 kr och bar dem i var sin hand. jag är här för mig själv. men är jag verkligen det? skulle igår någonsin hänt om jag egentligen är här för mig själv. skulle når hänt om jag verkligen är här för mig själv. skulle marseille ha hänt om jag verkligen vore här för mig själv. sliter jag ut min själ. sviker jag dem som månar om mig. hugger jag knivar i mitt hjärta. men jag skapar ju bara kontakter. jag har ju bara roligt. jag vill ju bara glömma att tänka för några sekunder. jag vill vara en av dem för en gång skull. låt mig vara en av dem, men jag vill aldrig någonsin göra som dem.
jag har kommit så långt. jag tror det. frågan är om jag har kommit långt fram eller om jag bara har kommit långt ifrån den jag är, kanske snarare den jag borde vara.
jag tror inte att man behöver definiera saker. jag tror att man är vad man är. att saker är vad de är. jag tror inte att saker alltid är definitiva. jag tror inte att jag är lycklig. jag tror inte att jag tycker om att laga mat. jag tror inte att jag är rolig. jag är lycklig ibland. jag tycker att det är kul att laga mat ibland. jag är rolig ibland, men jag är också tråkig ibland. jag är inte introvert eller extrovert. jag är den jag är. jag tycker om att umgås med människor ibland, och ibland vill jag ingentng hellre än att vara ensam.
jag tror att jag är vilsen. jag tror att det här är det jag har velat i hela mitt liv. jag tror att jag har velat vara ensam och utelämnad. jag har velat känna på det, det som alla andra känner. jag vill inte vara exkluderad, även om det innebär att ha det bra.
jag har varit i paris. jag har ätit baguetter. jag har beställt dem på boulangerier på inte så stapplande franska. jag är den jag är, jag vill inte vara någon annan. jag vill inte berätta vem jag är, jag vill bara få existera. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<September 2015>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | 04 |
05
| | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | 11 | 12 | | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | | 27 | 28 | 29 | 30 | | |
|
