| Its just a phase |
29 sep 13 |
Mår inte bra idag. Inte alls bra.
Energin är borta, aptiten likaså.
Trött och frustrerad med en stark lust att bara skrika har jag kämpat mig igenom dagen, som inte ens är slut.
Pratade med mamma idag, ljög och sa att allt var bra.
Hon vill väl tro att det är det för hon reagerade inte på att jag lät totalt likgiltig på rösten.
Tycker inte om att ljuga för henne, men vi är inte redo för att prata om detta än.
Jag får göra vad jag kan för att inte drunkna i mitt träsk ikväll och försöka ta tag i mig själv imorron.
Det brukar sällan fungera att skjuta upp det men jag har inte orken till det ikväll.
Då fortsätter jag att kolla på film nu |
|
|
| I Can Wait Forever, I Always Do |
29 sep 13 |
Hej Bloggis...
Idag känns som en sådan där dag som egentligen bara är till för utfyllnad, för att försäkra världen om att den får sina 365 dagar.
Jag har absolut ingenting planerat förutom voltige träningen ikväll som jag inte ens tänker gå på. Jag orkar inte idag.
Klockan tickar envist på, den visar 10.11 nu och jag har inte gått upp än.
Men jag har ingen anledning att gå upp halv 8 idag så varför göra det?
Istället låg jag och läste igenom min gamla dagbok som jag började skriva i samband med att pappa dog.
Jag var så otroligt arg på hela världen, när jag tänker tillbaka på det känns det inte som jag, men det var väl inte riktigt det heller.
Det mesta kommer jag inte ens ihåg att jag har skrivit men vissa saker minns jag hur tydligt som helst.
Och hade jag skrivit det idag hade jag använt mig av ett helt annat språk, det var ganska mycket svordomar och grammatiska fel och förkortningar.
Jag hade bland annat skrivit en liten notis om att Conny hade snokat i den, undrar hur långt han läste?
Om hans syster som var deprimerad och självdestruktiv, han fann det nog inte så värst intressant att utforska storasyrrans mörka sida.
Jag nämnde också Frida från min gymnasieklass och den första gången hon såg att jag hade skurit mig.
Hon sa "Snälla, säg att det där kommer från ett djurslagsmål", det gjorde det ju inte och jag sa som det var. Jag sa även att jag inte skulle fortsätta med det men så enkelt var det inte att sluta.
Det skulle dröja lite längre.
Men hon förstod varför jag gjorde det, dömde aldrig mig som de andra gjorde, hon fanns där och förklarade så mycket för mig som jag inte själv förstod just då.
Det hjälpte, synd att vi tappade kontakten efter gymnasiet.
Nej nu hoppar vi tillbaka till nuet, Oj hur hamnade vi här...?
Imorron är det nästa kuratorträff, nu ska vi ta reda på hur pass bra hon egentligen är.
(Det där lät lite väl ondskefullt), men jag har gjort noteringar hela veckan om sådant som varit jobbigt eller som jag tycker är värt att ta upp så vi kommer att vara busy busy imorron.
Får se hur det går.
Och med det sagt avslutar vi väl detta inlägg.
Missa inte nästa avsnitt av "Tigerräkans"
To Be Continued... |
|
|
|
|
