| I have a greeneyed monster, its name is Me. |
4 sep 13 |
Vet du vad Bloggis, jag tycker inte om när andra har rätt om vad jag behöver innan jag så att säga har kommit fram till det själv.
Men å andra sidan så låter jag de ha det, jag vet vad jag behöver egentligen, jag vill bara inte göra det. Och när jag struntar i det ger jag automatiskt andra rätt att peka ut det. Så jag ska vara glad att jag har någon som faktiskt bryr sig, som lägger ner tid och energi på mig. Och innerst inne är jag det.
Jag vet att jag behöver gå tillbaka till att prata med någon "professionellt", för jag fixar inte allting själv, om jag hade gjort det tror jag inte att jag hade känt mig så otillräcklig, ensam och stressad av allt. Men nu gör jag det, och det är inte bara därför jag behöver prata med någon. Men det är en del av en problemet kan jag känna.
Nu tappade jag tråden, jag är så ofokuserad nuförtiden så det inte är sant, när som helst försvinner jag åt helvete långt bort i tankarna och när jag kommer tillbaka inser jag att någon faktiskt pratar med mig men jag har inte hört ett ord av vad som sagts.
Detta är inget nytt beteende när det kommer till mig för det har alltid varit så men det brukar inte hända såhär ofta för det kan vara flera gånger om dagen, vilket blir lite jobbigt.
Men det har att göra med hur jag mår, bevisen talar för sig själva.
Mamma skulle ha ringt idag, men det är nog bra om hon inte gör det.
Vi kan prata en annan dag när jag är lite mer närvarande, annars blir jag nog bara aggressiv. Och hon har fått mer än sin del av det
Och snart är det dags för mig att åka hem över helgen, det ska bli skönt! Dock har jag problem med hur jag ska få allt till att gå ihop, jag kommer inte att ha tid att träffa alla hur jag än vrider och vänder på det.
Några behöver "egen tid" och någon kan man klämma in på en familjemiddag men jag får försöka lösa det bäst det går, det finns bara en av mig.
Jag kom just att tänka på något som en kursare sa idag när vi pratade om hur vi inte visste namnen på varandra "Vi kommer hit och vi pratar med varann men vi lär oss inte namn" vilket i princip betyder att vi inte är där för att skaffa vänner, vilket hon kanske har en väldigt taskig poäng i, men det vore väl ändå trevligare om man hade någon att umgås med, eller är det bara jag som tänker knasigt?
Jag kan ju bara hoppas att det inte är alltför många fler som tänker så, för jag hade tankar på att bjuda hem några från klassen och försöka bonda lite, men vi får se (Blir i så fall längre fram men innan praktiken).
Idag inledde jag andra steget i min arton stegs socialisering, det började med att jag satte mig bredvid Rebecca imorse istället för att sitta på raden framför och mot slutet av dagen frågade jag om hon ville göra en gruppuppgift med mig vilket hon sa ja till och sedan kom jag med förslaget att vi skulle träffas någon dag efter skolan och plugga tillsammans. Vilket hon också tyckte lät bra, så vi får väl se hur det går. Jag tar ingenting för givet eller så Bloggis, men hoppas lite är inte fel.
Nu är klockan halv tio, undrar om jag skulle sätta mig och plugga lite, men jag tror att jag ska sparka mig i häcken och göra det imorron istället.
Jag ska försöka lägga mig tidigt ikväll, så vi stoppar där.
Godnatt Bloggis! |
|
|
|
|
