| The more things change,the more they stay the same |
15 sep 13 |
Stressen satte igång igen nu, den säger "Planera 10 år framåt. Gör det! Gör det!"
Och den delen av mig som inte klarar av att hantera det säger "Skär dig, allting kommer att kännas bättre då. Bara en gång".
Jag kom till och med på mig själv med att tänka att jag ville göra det, men jag vill inte tillbaka dit, inte till det. Jag har kommit längre än så, jag är förbi det.
Inget mer nu, inga fler ränder.
Saker och ting kommer att ordna sig, så länge jag inte ger upp.
Vilken människa kan planera sitt liv tio år framåt och faktiskt lyckas att uppnå det?
Kanske var det inte så bra att komma hem, jag vet inte längre.
Kommer jag att må bra av att befinna mig här i fem veckor?
Jag har ingen aning...
Jag önskar att det kunde vara fredag i övermorgon eller något, för just nu vet jag inte hur jag ska orka hela den här veckan helt själv.
Allting håller redan på att svämma över och en del av mig vill bara ge efter.
Men jag kan inte, jag tänker inte. |
|
|
| Fuck Off. |
15 sep 13 |
Jag blev dissad idag Bloggis. Big time.
Tydligen dög jag inte idag.
Nej, den där roliga dagen som jag lade ner tid på att planera och som jag skulle ha tillbringat med J, den blev inte av.
Varför såg jag inte detta komma...? Det har ju hänt så många gånger förr, och ändå trodde jag att det skulle bli annorlunda denna gången.
Newsflash: så blev inte fallet.
Istället för att åka till Lund med mig, gå i djuraffären, prata, ha det trevligt och kanske gå ut och äta så valde hon att sitta hemma med en av dem drygaste, ytligaste och vi får inte glömma slampigaste människorna i världen.
Ursäkta franskan, Bloggis, men jag tycker inte om den människan.
Och jag är grymt besviken. Besviken över att J inte kunde avvara EN dag då jag faktiskt är hemma, till att umgås med mig.
Nu låter jag kanske egoistisk, men så låt mig vara det då...!
Människan är ett egoistiskt djur, och alla tar ju vad dem vill ha.
Och ju mer tid jag spenderar runt den här typen av människor, ju mer bestämmer jag mig för att jag ska komma dit jag vill i livet, och jag ska göra det själv.
Nu börjar jag gråta, jag skyller på hormonerna (de gör uppror den här veckan), så jag skyller på dem.
Det har absoluuuut ingenting att göra med Pappa. Nej,Nej, varför skulle det ha det...?
Nu skiter jag i det här, sätter mig och kollar på Dr. Quinn istället.
J ringde för en liten stund sedan, tydligen körde "slampan" samma stil mot henne och drog iväg med någon kille, så J var ju förbannad på henne och sa "Då hade jag ju inte behövt ställa in med dig blablabla".
Och det är så dags att inse det nu...?
Får inte mig att må bättre, och det ändrar inte faktum.
Må vara hänt att jag är både elak, orättvis och dömmande, men varför får inte jag lov att känna mig sårad, besviken...
Ska jag le och se glad ut medan folk beter sig precis hur de vill, som om jag var deras dörrmatta.
No way!
Jaja, nu ska jag försöka att sluta sura, och imorron är det dags att åka tillbaka.
Jag ligger och lyssnar på musik från krabbans youtube som terapi, jävlar vad bra musik han har i sina playlists.
Undrar vart han hittar allt? Jag älskar dem, där finns låtar för typ alla sinnestämningar ^^
Jag missbrukar dem favoritmarkerade låtarna.
(Mig Sakna Krabba)
Vi hörs senare Bloggis.
L8ter. |
|
|
|
|
