| Oviktiga bitar av himlen |
24 sep 10 |
Jag tittar aldrig ner i marken när jag är ute och går.
Jag tittar rakt fram, jag vill se allt medan jag kan.
Fejsa livet liksom, inte vänta på att det ska börja, det är ju redan.
Och saken är den att alla ovikiga pusselbitar som bara är med
för att hålla ihop allt annat, hela bilden, det är dom jag ser.
Utspridda lite överallt, i kanterna.
Och dom är faktiskt mer intressanta än helheten,
lyser upp lite i vardaglighetens mörker.
Som idag till exempel, när jag var på väg till videobutiken
där jag skulle lämna tillbaks en dvd,
då såg jag en kråka flyga iväg med en skitstor ostbåge i näbben.
Det var en rätt så intressant syn.
Eller nyss när jag och mamma failade ganska hårt med äppelpajen
vi skulle göra. Pajhelvetet slutade i en hög på ugnsluckan
och en lite mindre hög på golvet.
Vi höll på att garva käften ur led samtidigt som vi
försökte skrapa bort lite pajdeg från den där springan mellan
ugnsluckan och själva ugnen.
Inget passar någonsin in, det är det som är det bästa.
Ta vara på dom stunderna också. |
|
|
|
|
