| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| min fina kille |
28 apr 13 |
kollar igenom albumet på mobilen med bilder på bara honom. tänker på honom och blir lite sådär glad över att jag har honom. och jag känner mig bra när jag är med honom, som att det är den jag ska vara. som att jag är mer hemma där. som att jag tycker om den personen mer.
han är väldigt bra, och väldigt fin. men samtidigt är jag rädd för att tycka om honom för mycket, för jag klarar inte av när det blir svårt. i alla fall inte tillsammans med någon, jag vet bara hur jag gör sådant själv. inte med någon annan. men han är väldigt bra min kille. så fin och lite halvnördig. han är sig själv och absolut sig själv. och jag är så glad att han inte är skadad och hjärntvättad som alla andra, utan att han i stället är klok.
Han är väldigt go, och snygg också. och jag tycker om honom. jag tycker om när han självsäkert tar mig i handen, ler, skrattar lite och leder vägen någon stans. jag tycker om när han pratar för mycket om något helkonstigt för att sedan avbryta sig själv och fråga varför han pratar om det han gör. jag tycker om när han så gärna vill kyssa mig när jag har läppstift på mig och knappt kan motstå det. jag tycker om när han kramar mig, omfamnar mig. jag tycker om när han lägger sina händer på min kind, på min nacke eller någonstans på huvudet. det känns så ömt. som att han är rädd om mig och som han håller i något värdefullt. jag tycker om när han petar lite snabbt på min kind för att förstärka att han precis sa någonting till mig. jag tycker om att han berättar vad han ser för mig som om det inte vore självklart. jag tycker om när han ler sådär riktigt stort och uppriktigt, när det verkligen är på riktigt, som när han får se The Hobbit eller när han kommer på hur glad han är över att det är vi. jag tycker om när han ler med både över och under käken. jag tycker om när han är helkonstig med mig och jag bara vill kyssa honom. jag tycker om när jag verkligen får vara en del av honom och vi är som det han önskar att vi vore - ett.
men jag är rädd. men jag tycker ändå om honom väldigt mycket. och jag önskar att jag inte var så rädd. |
|
|
| ett vägskäl |
28 apr 13 |
En gång i tiden fanns det så mycket jag ville vara. Så många saker som jag ville bli. jag brukade göra upp listor så att jag skulle kunna checka av dem sen, en efter en. Jag gjorde det också, blev allt jag ville vara ett tag. Jag uppfyllde dröm efter dröm, stor som liten. Jag gick runt i converse, flätade kompisband, skrev i tidningen, var med i luciatåget - jag blev någon. jag var någon som jag kunde kalla mig. Jag skapade en person, en personlighet.
Jag gör inte sånt längre. Jag har slutat göra upp planer. Istället ratar jag bara varje plan jag får. Jag är som postmoderisterna - jag skapar ingenting, jag bara bryter sönder allt som rean är skapat och allt nytt som kommer.
Att inleda en framtid när alla alltid har sagt åt dig vad du ska göra, det är inte lätt. Att veta vart man vill ta vägen när man förr bara gjort små och obetydliga val.
Jag vill börja med listor igen. Jag vill ha en vision, en plan, en dröm. Men det finns egentligen ingenting där längre som jag vill uppfylla och som jag tror att jag är kapabel till . Det känns som jag har förlorat allt hopp nå någonting nytt, på en framtid. Ge mig listor och ge mig stjärndrömmar. Ge mig nått som tar mig någonstans.
/h. |
|
|
|
|
