| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| Honom |
7 apr 13 |
Jag vill skriva om honom. Jag har så sällan skrivit om just honom, mer bara om saker runt om honom. nu vill jag skriva om den han är.
I slutet av april 2012 kom våren till vår lilla stad. Jag valde att ta med min bästa vän på en löprunda vid vattnet. Vi fastnade såklart sittandes på en brygga och pratade. Det är sånt man gör när man är "ute och löper" med sin bästa vän. Det är en för liten löprunda och för mycket saker att prata om. I alla fall så minns jag hur jag berättade för henne om hur han hade lagt fram förslaget om en fika. Jag var livrädd. Jag brukade inte dejta. Och vad skulle vi prata om när det bara var jag och han? Jag var något så fruktansvärt nervös. Samtidigt pratade vi om hur kul det skulle vara om det faktiskt blev jag och han (och hon och en annan kille i vårt kompisgäng. Vi pratade om allt vi skulle göra tillsammans. Vi pratade om det, men vi visste då att det aldrig skulle bli någonting av det. Vi drömde helt enkelt bara lite oskyldigt om det. Trodde inte ens att fikan skulle bli av.
Samma dag när jag kommer hem smsar han och plötsligt har vi bestämt att vi ska ta fikan dagen efter.
Panik. Det var vad jag kände. Kunde jag komma på någon undanflykt? Fast, det var ju ändå det här jag ville. Jag vågade bara inte riktigt. Trots allt tvingade jag mig själv till att få mig att gå.
På valborgsmässoafton mitt på dagen gjorde jag mig i ordning och gick ut i sommarsolen. Vi smsade och jag var på väg. Han gick på samma buss som mig och plötsligt var vi inne i stan, bestämde oss för uteserveringen och satt och fikade.
Nu, snart ett år senare är han min. Fortfarande min. Det har gått så otroligt snabbt.
Nu är jag inte nervös längre. Nu är han någon jag kramar om och känner styrka ifrån. Nu är han den jag skrattar ihop med och hittar på konstigheter med. Han är den jag umgås med dag ut och dag in. Han är den som jag myser, pratar och har utflykter med. Han är min nu.
Otroligt hur något kan förändras så. Han är ju inte ens den människan som jag träffade över en fika för ett år sedan. Han är så mycket mer. Så mycket djupare. |
|
|
| jag vill |
7 apr 13 |
- få en resa till paris
(åh. drömstaden. det är ett under att jag redan ha fått strosa runt på dess gator två gånger i mitt 19 åriga liv. jag vill tillbaka och skapa en tredjegång. Sedan en tjärde och en femte. och ja, ni fattar)
- börja laga och lära mig att laga vegetarisk och god mat
(använda min vegetariska kokbok jag fick förra året. med fetaost. soltorkade tomater. chevréost och en massa goda kryddor och oljor. mmm.)
- läsa mer poesi
(använda mig av min antologi och min diktsamling som jag har. kanske ha lite kvällspoesi-läsning. aha.)
- publicera min egen diktbok
(den står i bokhyllan nu med dess vita rygg pekande mot mig. en dag ska den stå i inte bara min egen bokhylla.)
- prata flytande franska
(ja, jag vill lära mig det vackra språket och kunna kommunicera så att man inte kan tvivla på att jag kunde vara en riktig fransyska)
- ha sommar
(ge mig beach. ge mig en volleyboll. ta mig till en bättre version av sommaren 2012.)
- bli publicerad krönikör
(jag vill ha de där kolumnerna fyllda med mina ord. jag vill att de ska gå i löpande text under min bylinerbild.) |
|
|
| om imorgon aldrig kommer |
7 apr 13 |
och om imorgon aldrig kommer
tänk om solen har vissnat, ledsnat på att ge glöd
åt en otacksam värld i mörker
nu alldeles utelämnad
och kanske kommer aldrig imorgon
och är du nöjd då,
Kan du kalla dig lycklig?
Du svarta själ
Tid att lägga bort dina besvär
För än är vi inte där
Och om imorgon aldrig kommer
tänk om tiden tagit slut, att där rann vi ut
all den tid i fått
Som ändå bara var pengar
och kanske kommer aldrig imorgon
och vad skulle du gjort då,
hade du handlat lycka eller känslodämpande
vad hade du fött
när allt lockade som mest
Vi kanske snart är där i valet
Och om imorgon aldrig kommer
tänk om människan tar över med dess bomber och gevär
Idiotin växer som gräs
Och restens lidande tårar blir översvämmande hav
och kanske kommer aldrig imorgon
Och hade du fallit då
I ett par armar vävda av hopp
och kyssar formade av djupaste kärlek
Hade du älskat mig då,
För älska mig då innan världen tar slut. |
|
|
|
|
