| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| inhalter all this feelings in disguise |
13 nov 11 |
Överväldigade med känslor som jag känner och sådana som jag vill och borde känna. Snart, om inte redan, kanske jag tappar fattningen om vad som är vad?
Men jag har alltid älskat att drömma mig bort. Vara och bli någon annan. Känna lite mer än det som egentligen är sant, fastän jag vet att lögnen är min fiende och att det alltid slutar med att vi sårar oss själva.
Har jag inte alltid varit på jakt efter detta? Känslorna av att inte nöja mig där jag är. Trots att jag kanske egentligen alltid gjorde det. Bara att jag önskade bort att alla andra krävde mer. Men jag kan inte rå för dem. Endast mig själv. Och kanske var det just det som ledde mig hit? I en värld av förändring, där jag hela tiden måste vara och faktiskt har lärt mig nu att vara i rörelse. För den som står still missar allt. Är det inte så världen tänker? Men tänk om. Bara ifall att den har fel. Om det skulle ligga mer i att bara stanna upp, stanna kvar och göra en hemmaplan där man hör hemma istället för att alltid campa på någon annans revir?
Men jag vill prata med mig själv i spegeln. Uttala ord som är för dig. Trots allt kan jag ju inte ge dem till dig, dig som jag egentligen ämnar dem åt. För jag håller på att lämna dig. Långsamt med fysiska steg, fastän att tankarna kryper tillbaka. IN i mitt hjärta. Men jag har i alla fall lärt mig nu att jag kan klara mig själv. Jag behöver ingen annan. Inte du. Inte när flera timmar, dagar, veckor och månader har gått förbi. Det finns en chans att jag går miste om allt. Men jag lär mig nu, jag är mitt uppe i processen om att klara mig själv. Självständighet, du vet. Det du fick mig till att inte vilja söka efter, för du var all den trygghet jag behövde. Och så mycket mer.
Det finns något inom mig som undrar hur du gick vidare. om du gick vidare. Eller har du sådär lätt för att kasta iväg det förflutna, och istället blicka framåt? jag vill få dig att märka att jag inte stannar. Utan att jag rör på mig, ständigt åt rätt håll. Framåt. Jag vill att du ska märka min entusiasm över livet. Min förändring. Att jag kan och att jag vill. Alla de kontakter jag knyter. Mitt så upptagna schema. Och jag vill att du ska märka frånvaron i mina ögon och detsamma i min röst, i talet till dig. (det som jag själv alltid hatat mest av allt, hos alla andra) Men jag vill att du ska känna lite, om så bara något för mig. Jag vill att du ska sakna och se vad du går miste om. Och kanske är det bästa av allt att du aldrig kommer få glömma mig, för jag finns överallt. de pratar om mig, och trots att du inte kommer kunna säga jag känner henne så kommer alltid känslan inom dig att finnas att du hade mig, men du lät mig gå förlorad. Och det kommer att vara det värsta misstaget i d i t t l i v.
(förlåt att jag är en så hemsk människa). |
|
|
| ni vet sånna saker som |
13 nov 11 |
jag saknar att fördriva timmar på McDonalds med den jag gillar, som på den tiden man hade tid och en ömsesidig relation.
jag längtar till jul, till den mysiga känslan och kontrasten mellan ljus och mörker, snö och natthimlen. |
|
|
|
|
