| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| Jag vill inte ha en förändring, jag VILL INTE ! |
12 jun 10 |
Jag har inte alls sommarlov. Det jag har är bara någon tomhet. Någon slags saknad.
Och de känslorna är inte känslor för sommarlov. Eller så har jag bara slutat gilla sommarlov.
Det här är ju sorgligt, faktiskt. Jag vill ju inte heller sitta här och tråka ihjäl mig under sommarlovet.
Det ska nästan bli skönt att börja jobba om två veckor. Då kommer jag att få i alla fall lite struktur i livet igen.
Och jag har blivit en sån där rastlös männska, som måste ha någonting att göra hela tiden. Sjukt. Jag har nästan aldrig varit sån förut ju. Men jag vill inte ringa folk för mycket, då känner jag mig nästan som någon slags börda eller bara desperat på sällskap.
Jag känner mig inte sådär pepp. förutom när jag är med folk. Då helt plötsligt ändras det, och jag blir en sån där glad männska. Det ska jag väl ändå vara glad för, men jag är ju inte med folk heeela tiden.
Vad är det med mig egentligen? Jag trodde att jag alltid hade varit en sån där människa som tyckte om att ta det lugnt, och inte ha någonting att göra. Jag trodde jag i alla fall i mitten på en skala mellan introvert och extrovert. Jag trodde jag ville vara rätt ensam, men ändå ha folk där för mig, när jag behöver. Men jag trodde inte jag skulle behöva det såhär mycket.
Har jag förändrats, är det bara tillfälligt eller har jag bara aldrig sett denna sidan av mig själv förut? kanske är detta bara en tillfällig omställning. Trots allt har jag faktiskt blivit av med alla läxor, plugg, prov och pressen på bara ett par veckor. Allt försvann och jag fick hur mycket tid som helst. det var asskönt i början, så länge jag ändå hade skolan på dagarna. Eftermiddagarna och kvällarna spenderades med kompisar med olika påhitt. Allt från bad till att käka kex i kundvagnshhus och kompisgungor. Awsome faktiskt. Det sorgliga är bara det att det var då och kanske att sådant aldrig komemr komma riktigt tillbaka. Kanske att jag förlorar dessa fina och braiga vänner till hösten. Det väntar att se. Men jag vill i alla fall inte, för vi har det faktiskt grymt med varandra. Åh vad jag saknar de två sista skolveckorna otroligt nu! GAAAAAAAAAH.
Så, hur är det med mig nu? Var förändringen inom mig all along, kommer den nu eller är det bara en hundradels sekund som den är här i förhållande till mitt långa liv jag kommer att få?
Det väntar att se mina kära vänner. |
|
|
| When the wheels touch ground |
12 jun 10 |
Det är sjukt.
Jag borde sluta kolla på kort och vara sådär nostalgisk.
Det är därför jag inte vill bli lämnad ifred, ensam.
För det är då alla känslor kommer, tillsammans med saknad tomhet och kanske till och med någon sorts besvikelse över sommarlovet?
Jag vill inte ha en ny klass,
jag vill ha min gamla.
(Jag borde seriöst sätta lås eller nått på bilderna.) |
|
|
| Everything about you |
12 jun 10 |
Alla minnen vi haft. Allt vi gjort.
Jag älskar er.
(och jag vill inte förlora er nu,
ni är bäst.)
Tack för att jag bara kan vara utan att verka med er! |
|
|
| Ett kluvet inre |
12 jun 10 |
Jag tror jag saknar dej. Jag vet inte riktigt vad det är som har tagit åt mig. Men någonting är det.
Det värsta är nog att jag inte vet om det är inbillning eller verklighet, eller om det är som vän eller mer.
För jag vet aldrig.
Men jag har en tom känsla imon mig, och jag tror att jag har en tendens att skylla den på helt fel grejer. Att jag förhastar mig helt enkelt. Bara för att få fylla mitt hål.
Kanske att det var samma sak sist gång. Jag var tom av saknad, och lät dig fylla tomheten. Men jag har hört att man ska lära sig av sina misstag, men jag tror inte jag gör det? det känns som det blir upprepning på upprepning ibland.
Men jag är tom. Jag är fylld av en saknad, som äter upp mig. Jag behöver vara omringad för att hålla tankarna i styr. För att inte deppa sönder, för att kanske inte råka brista ut i gråt ännu en gång.
Det känns ändå som en bra dag idag. trots allt lämnande, trots att det var sista, absolut sista dagen. Först blev det ju avslutning i aulan och jag och Madde sjöng duett på Kom! Efter det bjöd Leo/Kalle (åh, underbart snällt!) oss på fika. Så vi drog fram bord och bildade ett långbord där på cafeet, och satt och fika och myste. <3 Då började det droppa av folk och kramarna började = farväl. I alla fall sedan blev det Jag, Sandra, Emma, Madde, Hannes, Martin, Yasse, Jessica och Jossan kvar. Och så ser vi eva-lena en bit bort, vår supersnälla lärare. Och vi springer dit och attackerar henne med en gruppkram! <3 och det är då tårarna kommer igen, första gången många av mina kompisar sett mig gråta tror jag. Men det var bara skönt. Jag var ville faktiskt gråta. Därefter höll jessica nästan på att gråta. I alla fall vi tröstade oss med att Yasse köpte jordgubbar (<3). Då anslöt sej Robert med oss och vi sätter oss på scenen allihop i en ring med jordgubbarna i mitten. Sedan går följande till - tar man en jordgubbe delar man med sig av ett minna med klassen som vart de tre senaste åren. Myspys! och så blir det kort på det vettni! Efter det köper jag mitt efterlängtade fritidskort!! På måndag och fram till 21 september är jag fri. I alla fall, efter det bär dem av hem till Jessica. Där blir det film! Monsters V.S Aliens. Och efter det åker jag hem för att fika och fira skolavslutningen med släkten. Och på kvällen fixade jag till så att det blev en tjejkväll med Sandra, Emma och Madde! Och Madde blev något flum asså!
Aja fin dag i alla fall.
Men tillbaka till början, jag vet inte riktigt. Kanske att jag saknar dej. Men jag vet inte.
Det känns ändå så tomt utan dej, och du är faktiskt en av de jag kommer sakna absolut mest från klassen! Uschhjälp. Bara vi inte glider isär från varandra! Men jag vet ingenting just nu. Jag tror mig bara veta att jag saknar dej. Hur mycket vet jag inte, inte varför eller på vilket sätt heller. Men det återstår att se. Men hjälp, jag kommer deppa ihop under sommarlovet.
Dessutom måste jag bara beskriva hur mycket jag gillar att skriva här! Det är underbart faktiskt. För det kanske låter konstigt, men det känns ändå som jag på något sätt kan vara mig själv här. Dessutom kan jag dela med mig av mina känslor och problem. Skriva av mig helt enkelt. Och det är så otroligt skönt, ska ni veta. Man får ut så mycket. Som om inte det vore nog, så får jag ju ändå ut mitt skrivande här! Det är nog här jag skriver som mest nu för tiden. Och jag gillare. Starkt.
(och varför kommenterar aldrig någon min blogg?) |
|
|
|
|
