| usch. |
7 feb 13 |
Är så trött idag, gick till halv fem idag och föreläsarens ord bara flöt ihop i skallen. In genom ena örat och ut genom andra, som man säger.
Jag försöker förklara för dem om min ätstörning, om hur den fortfarande dröjer sig kvar och förföljer mig, men det är svårt när jag egentligen inte ens vill att de ska veta. Det är som två olika tvång som drar åt olika håll. Å ena sidan vill jag bli frisk, jag vill börja det här förhållandet rätt, men å andra sidan vet jag om att jag antagligen aldrig kommer att kunna falla tillbaka om jag berättar. Svälten har alltid funnits där som en tröst, ett sätt att hantera verkligheten. Är jag beredd att ge upp den? Kan jag ens det?
Dör lite så bra det är.
http://www.youtube.com/watch?v=M5cWhvJHOIs |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Februari 2013>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | |
03
| 04 |
05
| 06 |
07
| 08 | 09 | | 10 | 11 | 12 |
13
| 14 | 15 | 16 | | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | | |
|
