| 101031 |
31 okt 10 |
Var som om något gick sönder i onsdags natt, dagen efter var en orgie i melankoli men så brukar det ju vara dagen efter alkohol - problemet är att det fortfarande sitter i, fyra dagar senare.
Känner mig så sjukt låg och anledningen är så lame att jag skäms, känner bara: ryck upp dig människa, ta tag i saken, bla, bla, bla, men jag kan ju uppenbarligen inte, eftersom jag som person inte är en person folk tycker är trevlig och go och gla liksom. Tvärtom, jag har fattat det nu, så är jag egocentrisk och otrevlig, och så lägger vi till fett negativ och socialt inkompetent, hur gör man en helomvändning? Går det ens?
Tror inte jag någonsin kommer hit en plats i klassen/skolan/den här stan - alla är sån fina och moraliskt ofelbara människor som skriver hjärtan och jag älskar dig/saknar dig/pusspussssblablabla/duebäst/kämpatjejeeerrr till varandra på facebook och JAG KAN LIKSOM BARA INTE FINNA MIG TILL RÄTTA I DETTA. Det är en fysisk omöjlighet för mig att skriva att jag älskar eller saknar <3<3<3 en människa jag känt i några månader, det gå bara inte.
Usch, jag känner mig så elak och känslokall, alla tror säkert att jag är det också, men okej då, jag får vara ensam krigare i några år till. |
|
|
|
|
