| svunnen tid. |
7 okt 10 |
Känns så märkligt och så avlägset att jag har en hel dagbok fylld av dig,
om att för första gången någonsin känna någon form av samhörighet,
om hur den känslan vändes till förakt, mina desperata försök att göra mig av med dig, göra slut på vår destruktiva vänskap.
Så himla märkligt. Jag ser dig överallt nu, men jag saknar dig bara ibland.
Mhm, back to now. Tvättar, fattar inte varför jag aldrig lyckas med att disponera tiden rätt. Slutar ALLTID utan undantag med att jag får torka mestadels av tvätten i lägenheten. Aja.
Nu är det tydligen sån där fest igen i helgen. Men jag vet inte om jag vågar gå. Jag beter mig askonstigt and I know it. Måste ha någon slags livboj att hålla mig i, annars går det inte. |
|
|
|
|
