| Bluesky94s blogg |
|
Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil
|
| detta är jag |
16 nov 13 |
People know me as the good girl. The strong one. Look at me now. Im not.
Du känner mig som den som alltid ler och skrattar. Jag är den dom frågar om ifall jag någonsin är ledsen, arg eller bara någonting annat än glad. Ni säger att det blir lite ljusare i rummet när jag går in, att jag höjer stämningen, att jag tar någonting med mig. Jag har varit den ni alltid har kunnat lite på. Kom till mig med era problem, jag fixar det, jag fixar er. Du är lite mer hel efter att du har varit med mig. Jag är din doktor och läkare men på samma gång din vän. Det är mig dom kallar den glada. Den starka.
Du skulle bara se på mig nu. Jag är inte stark längre. Jag är svagare än någonsin. Jag är nedbruten. Mina ögonlock svider av för mycket salt och vatten på samma gång. Mitt ansikte är rödflammigt. Jag har gråtit hela dagen av och till. Jag sov för mycket, sömnen är min räddning, min anledning till att inte vilja vakna upp till verkligheten. jag vill sova bort mina problem i en värld där de inte existerar och känns, där jag inte behöver ta itu med dem. Jag äter inte. Jag kan inte äta, jag får inte i mig tillräckligt med mat och vitaminer. Jag är svag i kroppen, den nästan darrar. Jag har en klump i magen som gör att jag mår illa. Jag kan inte se dem i ögonen, någon över huvud taget och till och med min familj. Jag svarar inte på frågor, bara nickar och går snabbt där ifrån. Klarar inte av att vara bland människor. Jag är inte stabil. Aldrig förr har jag sagt nej så mycket som nu, sagt nej till att göra saker och träffa människor. Men jag orkar inte, jag klarar inte av det. Jag klarar inte av att vara den de förväntar sig av mig att vara. Jag klarar inte av att vara runt människor. Och jag är nästan aldrig arg. men jag är arg nu. Jag kastar saker och får miniutbrott i min ensamhet och känner bara ilska i mig som är blandad av den sorg och svaghet som har byggt bo i mig. och till råga på allt så dunkar huvudet, DUNK DUNK DUNK. Det slår hårt mot mitt pannben.
Jag är i det här mörkret, och jag hittar inte ut. Jag känner mig snart psykiskt sjuk som att jag har hjärnspöken på besök. Och än känns inte ljuset något närmare, än är det bara mitten av november och jag har hört det ryktas om att det kan bli den kallaste vintern i världshistorian i år. (Good luck surviving that, thank yooo.) |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<November 2013>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | | 03 | 04 | 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | | 10 | 11 | 12 | 13 |
14
| 15 |
16
| |
17
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |
|
