Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
Blogg

Bluesky94s blogg




Född: -94
Bor i: - En Liten stad i Sverige
Visa profil

Text typ ? (till sång maybe) 5 mar 10
All I can do now is to look around me,
But all the things we where shadows everything else
Trying to find something new now,
dosn't seems to work
A smile, a friend a diffrent side of happiness
Nothing seems to be there anymore
Am I lost or is it just the past?

Look at me now,
I'm here dancing in my new shoose whit a smile of red lips
Can't you see the differece of now and then?
Or do you see deeper inside that nothing has changed
I try to not be fake,
But the truth is, that's the only thing as makes it works now
'Casue then I'm lost in my self,
And not in you

I'm running out of time now,
When I can do nothing at all in a world with endless possibillitys
I tryed to find someting worth to trust in,
But no one is like you
And I just want you out....... of my life
The future needs to be repaird

Look at me now,
I'm here dancing in my new shoose whit a smile of red lips
Can't you see the differece of now and then?
Or do you see deeper inside that nothing has changed
I try to not be fake,
But the truth is, that's the only thing as makes it works now
'Casue then I'm lost in my self,
And not in you

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)



Männsikan 5 mar 10
Det är lustigt hur vi litar på människor. Vi lägger våra liv i andras händer, när det är som svårast. Vi behöver hjälp och söker det hos andra - de vi litar på som mest, men samtidigt folk vi inte känner alls. Kanske att det ibland känns bäst på något sätt, att ha någon som inte vet riktigt vem man är, någon som inte dömmer än. Man söker hjälp, tröst och kärlek. På något stadie vågar vi inte tro på andra, men vi måste försöka att lita på dem för att överleva. Vi blir sårade, gång på gång. Vi bygger murar, för vi vill inte bli sårade igen och igen. Ändå låter vi folk ta sig över, för vi klarar oss aldrig själva. Vi måste ha något mer än ensamhet. Vi behöver det. Därför måste vi tro.
Vi låter någon annan bära oss, när vi känner att vi är försvaga. Vi låter oss älskas, även om vi får vårt hjärta brustet, förr eller senare. Vi vågar tro, trots att allt hopp går emot oss.
Kanske att detta är just det, som får oss att vara mänskliga. Vi blir som en stor familj, då vi visar att vi faktiskt bryr oss om varandram trots krig och hemskheter.

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)




Bloggkalender
<<Mars 2010>>
TiOnToFr
 01020304 05 06
07080910111213
14 15 16 17 18 19 20
21222324252627
28293031 

Fler blogginlägg
nu
2 maj 16
vad är
16 jan 16
reflections francais
26 dec 15
ruining love
24 nov 15
ikväll
5 sep 15
inspirazion
20 feb 15
amusant marrant drole
19 feb 15
Ett liv fyllt med mening
2 dec 14
not like everybody else
14 nov 14
asså
6 nov 14