| En blyg viol |
24 aug 14 |
Hur ska jag förklara det så tydligt som möjligt?
Han får mig att må bra, bara jag ser honom känner jag hur ångesten flyr för livet och jag kan andas fritt.
Och jag vill må bra, jag är värd det.
Jag är fortfarande rädd för saker, även hans drivkraft skrämmer mig lite, men han skulle nog aldrig tvinga mig på sånt som jag inte känner mig redo för.
Han kan tala till mig på samma sätt som andra har gjort, men i hans röst och i hans ord finns inga krav, inga hot och ingenting som tyder på att jag inte duger. |
|
|
|
|
