| Here today and gone tomorrow |
13 jul 14 |
I have a confession to make...
Oavsett hur mycket jag hatar mig själv för det kan jag inte förneka faktum att jag saknar T, jag blev glad av hans sällskap och upplevde någon form av trygghet.
Men jag lät mig luras, igen.
Undrar om jag inte är blondin trots allt...
Man ska inte låta sig köpas av billiga komplimanger så som "Du är vacker, söt eller rolig".
Och se upp för "Jag älskar dig", det är som en köttätande planta.
Jag vill aldrig mer höra en sådan mening från någon förutsatt att de inte har känt mig i minst tre år och känner till var och varenda skavank som finns hos mig, och tycker om mig ändå.
T sa det aldrig, tack och lov, men jag smäller upp det staketet nu.
Insynsskydd kallar vi det här.
Lotterier har aldrig riktigt varit min grej så jag slutar att dra fler nitar nu.
Hur många här tycker att jag ger upp för lätt?
*Ta ner tassarna och sköt er själva*
Jag kanske blir gay eller något, vem vet? :)
Vad jag däremot vet är att jag är lite sårad, vare sig jag vill vara det eller inte.
Och jag får ta itu med skiten ensam, för det är ingen annan som "lider" av det.
Men jag har inte säckat ihop totalt iaf och det är jag stolt över hos mig själv, man bör alltid försöka hitta något att vara stolt över i sig själv.
Kvittar vad det är!
Bara hitta det och håll fast i det satans hårt, så blir det bra :)
Förstår ni nu att jag är tämligen förbannad, men inte "deprimerad"?
Jag kan fortfarande garva åt ingenting =P |
|
|
|
|
