| I dont go to church enough |
9 jul 14 |
Jag försöker verkligen att ta mig igenom det här Bloggis, men jag har glömt hur man gör.
Vad gjorde jag förut när känslan av hopplöshet slog mig så hårt?
Jag antar att jag skrev väldigt mycket, lyssnade på musik, satt framför mina tv serier som gick på repeat och gick igenom väldigt mycket tankar.
Nu känns dock inget av det som något jag vill göra, det hjälper inte kan jag tala om.
Idag har jag åtminstone haft mycket att göra på jobbet så jag hade inte tid att närvara i mina tankar varje minut, men de fanns fortfarande där.
Och när jag inte hörde dem, kände jag den där känslan som man alltid bär med sig - känslan av ett tomrum och att någonting är annorlunda.
Egentligen vet jag inte varför jag blir så påverkad av allt det här, jag var väl inte beredd helt enkelt.
Vet inte hur jag ska ta emot "fallet", men å andra sidan, (säger jag och skrattar lite) så skulle vi väl aldrig falla om vi redan visste hur vi skulle ta emot oss själva?
I grund och botten har det rört upp en massa saker som jag "lagt locket på" är nog det närmaste jag kommer att beskriva det.
Och det gör ont, igen.
Det är lustigt för jag säger åt andra att skratta, men just nu hade ett "Du först" inte varit helt oberättigat.
Jag vet inte vad som hände, men det verkar som att jag drivit bort en del människor.
Min bästa vän, Tobbe (Som jag inte har en aning om vad jag sa för fel till), och det finns fler men låt oss inte göra det mer plågsamt för oss...
Så jag får nog vänja mig vid att vissa saker ser lite annorlunda ut. |
|
|
|
|
