| Its Not Me - Its You |
30 okt 13 |
Hej Bloggis!
Jag har aldrig tid att skriva längre känns det som, jag är hemma runt 18-18.30 varje kväll och då är jag så trött och fullt upptagen av annat att jag helt enkelt inte orkar eller hinner blogga.
Men, vad gör det?
Hur som haver tänkte jag att jag skulle ventilera lite nu ikväll innan jag kollapsar av trötthet (känner att jag är på väg redan)...
Jag trivs bra på praktiken, de gör sitt bästa för att lära ut samtidigt som de jobbar och jag gör mitt bästa för att ta till mig och komma ihåg så många tips och tricks som möjligt, men det är svårt.
Och att vara tillbaka hemma i min egen miljö är fortfarande underbart, jag har varit här i fem dagar nu och det känns som att jag aldrig varit borta.
Som att jag faktiskt läker ihop lite.
Självklart kommer det inte att vara en dans på rosor hela vägen, det är det aldrig, men jag upplever det som att jag skulle kunna tackla problem ifall de skulle uppstå.
Bara jag inte förstorar upp dem.
Just ikväll sitter jag hemma hos Charlotte och lyssnar på Adam Lambert, har varit här nu i två dagar - det får bli hemfärd imorron.
Igår när vi skulle sova, drog jag upp Bates i soffan och låg och kramade honom som en nalle, och jag tror att han hade saknat mig för han låg kvar och lät mig mysa mycket längre än vad han brukar.
Inte ens när han började bli för varm ville han gå därifrån, döhärlig känsla var det att bara få hålla om honom, har saknat honom så mycket!
Hundar blir verkligen de bästa vännerna.
Idag efter praktiken mötte Charlotte upp mig i Hbg, och vi asgarvade oss hela vägen hem till henne.
När vi satt på bussen och stannade vid någon hållplats var det en tuta som hade hakat upp sig eller något och då sa jag till henne
"Det var nog någon som dog och lade sig på tutan" Hon tyckte inte att det var snällt sagt men kunde inte hålla sig för skratt, sen slutade det tuta efter många om och men och då fortsatte jag
"Nu har de nog flyttat liket, för nu tutar det inte längre", det var ännu roligare =P |
|
|
|
|
