| No Comment |
20 okt 13 |
Det blev en helt okej dag idag.
Träffade Rebecca från skolan, fikade på Espresso house, gjorde klart ett skolarbete, och gick omkring i Gamla stan tillsammans med henne.
Det var trevligt, några människor stod och fiskade på den stora bron vid Drottninggatan (tror det var så den hette), vi stannade och tittade lite och sen gick vi vidare.
Vi gick lite kors och tvärs utan att riktigt veta vart vi var på väg, men det gjorde det hela spännande.
Tillslut kom vi till Hötorgets tunnelbanestation och då vände vi tillbaka till Sergels torg.
Jag tycker om att umgås med Rebecca, men vi har inte upprättat det där vänskapsförtroendet som kan vara bra att ha om man ska börja prata om mörka sidor hos sig själv.
Så det har vi inte pratat om. Och det är kanske en bra grej, för ibland känner jag nästan att det inte längre finns något positivt i vare sig mig eller mitt liv, det enda som definierar mig är branden, pappas död och en halvtaskig depression därefter.
Är det kanske sant som jag fick höra för ett tag sedan, att jag inte får andra att må bättre...?
Sen finns det de som har hävdat motsatsen, så vem ska man tro på?
Fråga inte mig, för jag har ingen aning.
En nära vän sa till mig idag efter att jag berättat om hur jag haft problem med att vara ensam att det är de människorna som andra tar avstånd ifrån.
Jag är inte säker på att jag förstod vad hon menade men, kanske har hon rätt.
Det är väl de som blir mer krävande och som stjäl mer energi än dem som klarar av att vara ensamma lite till och från.
Vad blir jag då...? En energitjuv? Det vore ju inte första gången någon kallade mig det.
Det här skulle ju inte vara ett negativt inlägg, men vem har sagt att soulsearching alltid är något positivt?
Tur för mig att jag ska träffa någon vars jobb är att lyssna på mig imorgon (Tänk att för ett par år sedan var det min värsta fiende).
Vissa saker kan tydligen förändras, men långt ifrån allt. |
|
|
| Stop Slamming The Breakes |
20 okt 13 |
Klockan är tjugo över tio och jag har sedan klockan åtta legat och vältrat mig i stress och bekymmer som jag egentligen inte ens borde ha!
Varför kan man fråga sig, jo för att jag inte kan släppa det.
Men nu jävlar säger jag bara!
Jag tänker inte låta den här dagen bli förstörd av en sådan sak som stress.
Släpp kontrollen, Låt allting spinna fritt och se vart du hamnar, kanske att det går åt helvete men det finns också en lika stor chans att det blir något bra av det.
Så varför inte chansa?
Jag ska inte behöva vara rädd för att leva mitt liv!
Nu slutar jag officiellt att oroa mig.
Idag vill jag släppa taget om all stress, och bara vara en vanlig, glad 22 åring.
Jag lär väl inte studsa fram som Tiger gör på svansen i Nalle Puh, men jag ser ingen anledning till varför jag inte skulle kunna vara glad idag.
So I Say, Go For It. |
|
|
|
|
