| gågatan |
11 aug 11 |
Gågatan är täckt av snö, gatlyktorna är pyntade med julsaker. Det är januari nittonhundraåttiosex och hon är tjugo år.
Hennes hår är lockigt, små små lockar som folk ofta tror är permanentade men det är fel för hennes hår har alltid sett ut så.
Hennes pojkvän kommer från Finland och de träffades på Heta Linjen. Han är ett år yngre och har en lillasyster som dyrkar henne.
Hon och Han har köpt en lägenhet ihop, i Malmö, men han är inte där så ofta. Han gör lumpen. Hon tycker om att vara själv, tycker inte att det gör nått att det inte finns en dusch i lägenheten utan hon måste springa ner i källaren för att duscha.
Hon har halsduk och vantar och vinterskor på sig, det är mörkt ute men gatlyktorna lyser upp. Hon tänker på helgen som varit, på alkoholen, cigaretterna och hur hon motvilligt dragit sig undan när en lång grönögd kille försökt kyssa henne. Hon tänker på sin finska pojkvän som inte kan dricka alkohol på ett normalt sätt utan blir alltid alldeles för full. Hon blir äcklad av honom då. Hon tänker på vännerna, helgen som komma skall. Page ska ha en avskedskonsert och hon ska dit. Hennes finska pojkvän hade velat att hon skulle komma upp till hässleholm. Hon hade sagt nej. Hon tänkte på hans lena händer, hans råttfärgade hår. Lika som hennes eget.
Hon försökte finna den där känslan som hon innan haft, att det var fint att hänga i hässleholm, att hon gillade hans pojkrum och hans smala säng. Men hon fann inte känslan. Istället ryckte det och pirrade i hennes ben, istället rev och slet hennes oroliga ungdomsnerver i henne efter frihet. Efter vänner och sena nätter, förfester och efterfester och klubbar och basen som dunkade innanför revbenen.
Hon hade funderat på det ett tag, först förnekat - sedan vant sig vid tanken. Hon ville inte ha honom längre. Hon ville hade något annat, något som också ville ha henne. Livet.
I den sekunden förstod hon, när tjocka snöflingor sakta började dala ner från himlen och hon drog åt halsduken lite, att det var slut. Hon hade gjort slut. Inte sagt det till honom än men inuti så var det slut och hon kände inget annat än lättnad. |
|
|
| armbågar |
11 aug 11 |
det här är mina armbågar fredrik jag ska vässa dom ikväll
hade världens finaste middag för ett tag sedan. satt i malmö, mitt i stan, på en gata där jag gått så många gånger (till och med bott en kort tid i början av mitt liv) och ändå så kändes det som att jag var nån annanstans. Att vi var nån annanstans. Min familj och jag. I Frankrike eller nått liknande.
skolan känns mer onödigt än någonsin, förstår inte grejen med den. varför? lär mig inte ett skit, blir inte nöjd med det jag gör, ingen annan är nöjd när jag väl är nöjd. hatar att gå upp tidigt, gillar inte min klass, gillar inte ämnena, gillar inte lärarna.
vill åka härifrån. till paris gärna.
vill ha något eget. nått som är bara mitt, som jag åstadkommit.
fast är ju bara 18. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Augusti 2011>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | |
01
| 02 | 03 | 04 | 05 | 06 | | 07 | 08 | 09 | 10 |
11
| 12 | 13 | | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | | 21 | 22 | 23 |
24
| 25 | 26 | 27 | |
28
| 29 | 30 | 31 | | |
|
