| När ska det ta slut |
14 okt 14 |
| Jag är så trött på att explodera av ångest. Jag orkar inte längre springa i motvind men lägger jag mig ner är jag förlorad, då äter mörkret upp mig, då finns det ingen återvändo. Men på något sätt känns det som om det redan är för sent, som om jag redan har förlorat mig själv någonstans där på färden. Jag önskar att jag kunde komma på när allting började gå fel, jag vet bara att det var långt innan mamma gick bort. Kanske allting började redan när jag föddes, kanske sattes jag till en värld av mörker. Jag vet att saker jag gått igenom inte bara har brutit ner mig utan även byggt upp mig och gjort mig till den människan jag är idag, men samtidigt har det lett till så otroligt mycket smärta och ångest att jag ibland ifrågasätter min egen existens. Jag önskar att någon kunde se mig- hela mig och inte bara det som utsidan visar. Det är så mycket jag döljer i rädsla för att skrämma iväg de människor jag älskar. Det är som om jag hellre sakta men säkert tynar bort istället för att låta någon komma nära. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, det var så längesen jag kände sån här hopplöshet, ändå ser mitt liv bra ut utifrån. Jag har världens finaste pojkvän, men tydligen är inte kärlek vägen till lycka, tydligen fattas det så otroligt mycket mer, om jag bara kunde komma på vad. Jag gör allting för att skydda människor i min närhet när det egentligen är mig själv jag behöver skydda. Jag tar hand om alla förutom mig själv, kanske som ett straff för att jag inte är fin i mina ögon. Jag är så missnöjd men kan inte sätta fingret på vad. Jag vill bara må bra, för en gångs skull. Jag vill bara att någon ska se mig, för snart finns jag inte mer. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Oktober 2014>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | 04 | | 05 | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | 11 | | 12 | 13 |
14
| 15 | 16 | 17 | 18 | | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | | |
|
