| Dåtid |
22 apr 14 |
Att lyssna på Hans Zimmer och läsa mina dikter är som att hugga
en kniv rakt i hjärtat.
Det räckte inte med att dikten var sorglig, jag var tvungen att
lägga till ännu mer smärta.
Exakt som mitt liv var då.
Jag försökte inte bli gladare, verkligen inte. Jag försökte bli mer ledsen.
Jag hatar hur min dåtid blev och fattar inte hur jag kan vara den jag är idag.
Jag fattar inte ens hur jag överlevde. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<April 2014>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | 04 | 05 | | 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | 11 | 12 | | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | | 20 | 21 |
22
| 23 | 24 | 25 | 26 | | 27 | 28 | 29 | 30 | | |
|
