| gasoline |
24 okt 22 |
himlen är olycksbådande och skiftar i mörka nyanser, grått och svart
jag andas djupt
det enda som lyser är en ljusslinga på en balkong hos granngården
och den glödande änden av min cigarett
jag funderar
en ensam kvist vajar i oktobervinden
det ger en konstig trygghet ändå, en röd tråd i mitt liv
misär
jag går in i värmen igen, och försöker röra mig så tyst jag kan
för att inte väcka någon.
jag undrar hur jag ska göra med dig.
jag är ju så trött på att alltid vara den
som kryper, ber, gör allt
patetisk
men så tänker jag på dina ringar, och dina fula naglar
och hur du är så öppen och stängd
eller är det jag som är öppen?
och du slukar allt som jag ger, som jag berättar om mig själv
och ser på mig, med svarta pupiller
håller mig i handen, men snart ska du gå
snart ska vi gå hem.
tunnelbanedörrarna stängs så snabbt, men du är lika snabb med att säga
"vi ses igen, hoppas jag"
och jag borde inte tänka så mycket på det men jag gör det.
för det kändes som att det fanns något där.
jag kan inte ljuga eller säga något annat, det gjorde det.
och jag kan inte förstå den totala vändningen
från guld, till silver, till ingenting.
men vi får se, vi får se
jag släpper dig inte än. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Oktober 2022>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | | 02 | 03 | 04 | 05 | 06 |
07
|
08
| | 09 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14
| 15 | | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | | 23 |
24
| 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | | 30 | 31 | | |
|
