| Potatisbullar, sometimes |
11 okt 10 |
Det liksom kliar. Under skinnet, inuti alltihop.
Som att allt det man egentligen vill och hoppas på sitter
och skaver med vassa hörn mot de känsligaste delarna.
Och tiden blir flytande, rinner mellan fingrarna och jag
lyckas inte fånga ett skit, inget hinner jag med fast jag
har ett helt hav av tid.
Och mitt i ångest, tidspress, svettdroppar som rinner längs
tinningen i ren förtvivlan, sitter jag och försöker dela
jävligt varma potatisbullar i små bitar med bara gaffel för
att dom ska svalna lite. Och för mycket lingonsylt har jag på också.
Farmors lingonsylt dessutom.
Kanske finns det hopp om livet iallafall.
Fast ingenting någonsin följer planen,
inget läser manuset jag så omsorgsfullt knåpat ihop.
Allt bara kör sin egen show, publiken håller andan,
publiken skrattar, gråter, applåderar.
Livets egen show, vem har VIP-biljett? |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Oktober 2010>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | | 03 | 04 | 05 |
06
|
07
|
08
| 09 | | 10 |
11
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | | 17 | 18 |
19
| 20 | 21 | 22 | 23 | | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |
31
| | |
|
