| Chidapers blogg |
|
Född: 1996
Bor i: Liding� :)
Visa profil
|
| 3 år |
29 maj 15 |
går ut nästnästa vecka
herregud
tiden har gått så otroligt långsamt de senaste tre åren.
jag kommer ihåg känslan första skoldagen i ettan.
jag kommer ihåg allting; vilka kläder jag hade på mig, hur hårt mitt hjärta slog i mitt bröst, hur nervositeten höll på att krossa mig.
kommer ihåg när jag gick in genom dörrarna och såg min pojkvän (mitt ex nu) sitta i de röda sofforna och vinka lite förstrött till mig.
jag tvingade upp honom därifrån och vi stod lite åt sidan och väntade spänt.
en kvinna, min dåvarande mentor, kom nerför trapporna och ropade upp de personerna som skulle följa med henne.
mitt namn sa hon, jag kramade min pojkvän och följde efter.
jag och några till var där, vi sa ingenting till varandra, bara sneglade osäkert runt.
fyra trappor upp låg vårt klassrum, vid en hiss som liknade en stående likkista. shit happened in that elevator. good shit, but yeah.
jag satt bakom A och framför en tom bänk; den eleven hade inte kommit än. jag minns att jag tittade runt på alla; såg fram emot att lära känna dem. så dum jag var back then, haha.
den tomma bänken var inte tom länge nog, för hon kom in senare. minns att jag stirrade på henne när hon gick in. hade aldrig sett en sån cool tjej irl förut. det är värt att nämna att där jag bor ser ALLA likadana ut och den här tjejen stod verkligen ut från normen. jag var helt paff. denna tjej skulle efter det första halvåret bli min bästavän. älskar henne än idag.
första halvåret är lite utav en skugga; minns inte så mycket men det var det bästa halvåret i mitt liv. det gick så snabbt tills det var över.
jag började umgås med några tvåor och treor; M, A och D.
M som jag stalkade på EC när jag var typ 12, han som var "känd" som han själv sa wtf.
A som är bodybuilder men var ganska snäll.
D som skulle bli min nya pojkvän efter F. han som förstörde mitt liv (honom har jag skrivit om förut).
vi brukade stanna kvar i skolan och titta på sjuka videor, bara för att vi kunde. vi brukade sitta i den minsta soffan och lyssna på musik, bara för att vi kunde.
jag brukade falla för hans flirtande, även om jag och F fortfarande var ett par, bara för att vi kunde...? eller för att jag älskade uppmärksamheten. jag vetefan.
efter jullovet + två veckor framåt, gjorde jag slut med F. han slutade komma till skolan efter det.
alla i tvåan + trean visste om vem jag var när jag och D blev ihop. sofforna var vår plats, vårt kungarike. inte bara mitt och Ds men även de andra; de högljudda.
alla de långa månaderna gick och jag var helt rubbad från verkligheten. ångesten förvärrades med 10000000, D, A och J hotade mig med livet varje dag. de knuffade mig och kallade mig saker.
jag hamnade i fler bråk än jag kan räkna och skrek mer än jag någonsin gjort. för första gången på länge grät jag i skolan. dock i klassrummet så D inte skulle se, ville inte att han skulle tro att han vann.
mitt humör hade sänkts till minus tusen, jag var grinigare, argare, ledsnare än någonsin. D fortsatte att trakassera mig och jag fortsatte att bli hotad och slagen.
i tvåan blev jag även ovän med en av mina vänner; C från klassen, hon som alltid skrattade.
vi bråkade i flera månader.
jag började avlägsna mig mer från skolan under den tiden, ville inte sätta min fot på helvetesplatsen. där allting gick åt fan.
min bästavän sjönk in i en djup depression och sågs nästan aldrig igen. jag försökte ta mig igenom tvåan med en ångest som förstörde och en ptss som ville döda mig, samtidigt som D fortfarande gick där.
så jag slutade umgås; jag slutade sitta i sofforna. D hade börjat sprida lögner och rykten så jag var inte välkommen hos de högljudda längre.
på skolavslutningen i tvåan trodde jag att jag skulle se D för sista gången (han skulle egentligen gått ut när jag slutade ettan men han gick ett fjärde år).
men icke, han fortsatte att komma tillbaka när jag började trean; bara för att umgås med mina klasskamrater. egentligen vet jag varför han var där; det var bara för att distansera dem från mig mer och mer.
tillslut slutade jag gå. jag var bara där en gång i veckan. jag pratade inte med någon, jag höll mig för mig själv i klassrummet; inlåst i mig själv.
den 10e juni tar jag studenten från den skolan som gav mig allt de första 6 månaderna men tog sönder mig resten av åren.
fattar själv att det inte hade med själva byggnaden å göra, men det blev som en samlingsplats för de monster som var där. en minneslund av mörker.
jag går ut med dåliga betyg och dåliga tankar.
men jag är snart fri. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Maj 2015>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | | 03 | 04 | 05 |
06
| 07 | 08 | 09 | | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | | 24 | 25 |
26
|
27
| 28 |
29
| 30 | | 31 | | |
|
