| Take 2, And Action! |
21 aug 13 |
Jag försökte faktiskt under sista lektionen att visa lite engagemang och prata med folk, i början var det mest mummel och ingen hörde vad jag sa (men det var halva poängen).
Som när vi skulle diskutera en uppgift vi hade fått, men efter en stund blev jag lite mer aktiv, kursen bygger ju mycket på att man är aktiv under lektionstid.
Jag försökte att prata med en tjej som satt en bit ifrån mig men hon var super blyg vilket fick mig att känna mig som en idiot. Men jag kan inte ha gjort bort mig så mycket för hon satte sig bredvid mig på tåget sen och då pratade vi lite, men det var jag som fick driva samtalet och det var svårt och obekvämt. Nu vet jag hur en annan känner sig när jag är i närheten, ge och ta, ge och ta.
Nu ska jag åka till smurf och hänga med henne.
Vi ses bloggis |
|
|
| Outcast |
21 aug 13 |
Dags för nästa blogginlägg.
Idag är en sådan dag då jag längtar hem, och då menar jag verkligen längtar (så mycket att jag nästan börjar gråta när jag tänker på det).
Det är jobbigt att sitta i ett klassrum med en massa människor man inte känner och som har någonting man själv inte har - en hund.
Jag erkänner att jag är avundsjuk och att jag känner mig utanför, egentligen borde jag inte göra det då jag inte är ensam om att vara hundlös, sen får jag skylla mig ganska mycket själv när jag inte anstränger mig för att lära känna någon.
Men just nu har jag ingen som helst motivation till det, folk håller redan på att bilda sina grupper och jag har inte lust att vara den som måste tränga mig in någonstans bara för att...
Det blir ju nästan alltid så jag får göra, det går lätt för syrran och svårare för mig - så har det alltid varit.
Idag började jag prata med en tjej, trevlig, med en långhårig tax. Men det känns inte som att vi kommer att bli bästis och bundis.
Så det kanske kan förstås att jag saknar mitt gamla kompisgäng, att veta sin "plats" så att säga, veta hur de är och att de tycker om en själv.
Halva tjusningen med att lära känna nya människor är väl just det att träffa dem och se vad man kan prata om, men jag finner det bara jobbigt som det är nu.
Jag antar att jag gömmer mig i skuggan lite med avsikt för att om man gör det, så kan ingen säga att de inte tycker om dig, och det är ju i princip "worst case scenario" för mig.
Att inte passa in, och att inte bli accepterad/uppskattad/omtyckt.
Nej nu måste jag sluta skriva, för jag börjar snart gråta och det är en lektion kvar.
Vi hörs bloggis... |
|
|
|
|
