Den värsta sommaren?! |
5 jun 12 |
Har just kommit hem till Norrland. Jag som trodde att det skulle kännas så jävla bra. Jo tjena.
Just nu känns det som jag har ständig panikångest och jag gråter varenda gång jag är ensam. Jag känner mig så grymt fjantig för att jag är såhär nere när jag kommit hem till familjen och alla gamla vänner.
Men det enda jag kan tänka på är min pojkvän. Att vi bara ska få träffas några få helger utspridda över ett sommarlov som är nästan 3 månader långt. Jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte riktigt varför jag känner mig såhär himla ledsen.
Jag vet att han älskar mig. De är det ingen tvekan om. Det enda jag kan se av den kommande sommaren är hur tomt det kommer att kännas utan honom och hur sällan vi faktiskt ska ses.
Det känns som att jag kommer att gå runt såhär hela sommaren och sakna/längta. Jag blir så jävla förbannad på mig själv att jag är har blivit så beroende av en människa men han har blivit det bästa jag vet. Vi träffas normalt sett varenda dag och är riktigt bra vänner förutom kärleken.
Jag vill så gärna ringa honom och säga vad jag känner men samtidigt vill jag inte göra honom ledsen för att jag är ledsen.
Jag hoppas innerligen att det kommer kännas bättre när jag börjat jobba så att jag iallafall kan leva någorlunda normalt i sommar.
Usch, varför måste kärleken vara så jävla svår jämt?!
Om någon känner samma sak/ varit med om samma sak, snälla skriv några stöttande ord så att jag kan må lite bättre. |
|
|
|
Bloggkalender |
<<Juni 2012>>
| Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | 01 | 02 | 03 | 04 |
05
| 06 | 07 | 08 | 09 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30
| |
|