Mamma<3 |
8 jan 10 |
Ååååh jag hatar mig själv ibland.
Jag hatar att få folk att gråta och jag hatar att jag oftast inte kan ändra på mig.
Men nu är det iallafall såhär:
Mamma började gråta idag vid middagen när hon skulle försöka förklara hur hon kände om hur jag och Linn behandlar henne och pappa olika.
Och när hon väl säger det så är det så himla uppenbart att man får gåshud.
Vi kramar aldrig mamma när vi far någonstans, vi säger nästan aldrig tack, vi tar henne helt enkelt förgivet.
Och när det gäller pappa så får han alltid en kram, vi säger tack ibland och vi skriver alltid om honom när han bjudit oss på middag eller sånt.
Det enda jag har i mitt försvar är väl att jag bor med mamma men ändå..
Jag vet också att jag kanske kommer att tänka på det i några veckor kanske men sen kommer jag att glömma det.
Det hemska är att mamma tror att hon typ inte betyder något för mig men hon skulle bara veta hur hemskt mitt liv var om hon inte fanns..
Jag tror det beror väldigt mycket på att jag blir så jävla känslosam när det gäller henne.
Jag skulle kunna börja gråta hur lätt som helst när det gäller vissa saker och jag hatar att gråta inför folk. Usch..
Åh, jag vet att det är så äckligt gjort av mig. Men innerst inne vet jag att jag antagligen inte kommer att förändras och det gör så ont.
Jag vet att jag låter helt sjuk i huvudet eftersom jag har så dåligt samvete så att jag skulle kunna gråta men ändå så gör jag inget åt det? Vad fan har jag för fel egentligen??
Snälla kommentera, jag vill veta vad ni tycker.. |
|
|
|
Bloggkalender |
<<Januari 2010>>
| Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | 01 | 02 | 03 | 04 | 05 | 06 | 07 |
08
| 09 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | | |
|