| Panikskrift i sömnlös natt |
16 nov 10 |
Varför var han tvungen att dö?
Snälla, kan någon berätta varför? Jag klarar inte av det här mer. Varje dag, varje natt är jag tillbaka till då när det hände. Jag ser hela tiden framför mig hur han ligger där. Bara ligger orörlig på asfalten i bar överkropp fast han hade den grå skjortan på sig när vi åkte förbi honom några få minuter innan. Jag hör hela tiden mammas skrik som kanske egentligen bara var i vanlig samtalston men paniken förstörde rösten och sedan var det bara skrik. Och hon skrek min syster, min älskade lillasyster vad hon skrek och det gjorde ont och hon skrek och det var inte förrän jag sjönk ihop på marken jag insåg att jag också skrek. Att våra skrik var blandade och gjorde ont så ont. Det här går inte. Jag står inte ut. Det gör för ont, hela tiden, jämt och ständigt. Men jag undrar fortfarande varför? Varför i hela helvetes jävlar var det han som var tvungen att dö? Varför skulle just min lillebror, vår lillebror försvinna från oss alldeles för tidigt. Det är för fan inte rättvis att han inte ens fick fylla tretton år. Det är fan inte rättvist och jag hatar världen. Jag hatar världen så jävla hårt och det är svårt att skriva för jag gråter så men det spelar ingen roll; jag måste. Jag kvävs snart och jag vet bara inte vad jag ska göra. Det enda jag vet är att jag kommer sakna honom i resten av mitt liv. Jag kommer sakna honom så mycket och jag älskar honom. Jag älskar min bror med stinkande fötter och med en förmåga att irritera mig till tusen. Jag älskar honom och allt jag vill är bara att få honom tillbaka. Exakt allt skulle jag offra, exakt alla utom min lillasyster skulle jag offra för att få tillbaka vår lillebror. Men henne skulle jag inte offra, aldrig. Och om det vore tvärt om, att det var hon som var borta och inte han, hade jag aldrig kunnat offrat honom för henne. Det går bara inte. Men alla andra, utan tvekan. Min mamma, min pappa, min släkt, mina vänner, min pojkvän. Alla. Alla alla människor för att få ha honom här igen. Men nu går inte det och jag vet inte om jag kommer ta mig igenom det här. Herregud, det är så ofattbart att det inte finns ord för det.
Men en sak ska du veta lillebror och det är att jag älskar dig. Jag kommer alltid älska dig, vad som än händer, var du än nu befinner dig. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<November 2010>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | 02 | 03 | 04 | 05 | 06 | | 07 | 08 | 09 | 10 | 11 | 12 | 13 | | 14 | 15 |
16
| 17 | 18 | 19 | 20 | | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |
28
| 29 | 30 | | |
|
