| varför så svårt? |
20 maj 12 |
Jag klarade helgen, jag klarade den ändå. Även om jag fasade för den, var rädd för den, så kom jag igenom den ändå. Nu måste jag bara klara 5 dagar till, 3 veckor till helst... sen kan jag ta itu med det hela.
Pratade med någon över telefon i fredags. Hon berättade om ställen jag kunde ringa, sa att jag skulle ringa psykakuten om något hände under helgen. Känner mig så fel, det känns så skamigt att inte kunna klara av sig själv längre. Att inte längre kunna ta hand om sig själv helt. Det är så sjukt jävla svårt att orka med saker och ting.
Vill bara ligga i sängen. Hela dagen, sova, inte behöva göra något.
Men jag måste plugga. Städa. Jag måste till affären. Jag måste laga mat till mig själv för ikväll. För veckan.
Det går inte. Har tenta på fredag. Sen på onsdagen efter det, och sen en till veckan efter... jag måste plugga. Måste klara den på onsdagen. Den är viktigast.
Jag orkar inte med de här kraven.
Vill bara sova. Skrika. |
|
|
|
|
