Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
Blogg

blueskys blogg




Född: 1992
Bor i:
Visa profil

funderingar 16 apr 12
Ibland undrar jag hur jag gjorde det. Jag får en minnesbild av känslan jag hade då., känslorna, lite som ett vykort. Hej, kommer du ihåg mig?

Jaja.

Men jag undrar hur jag lyckats ta mig från 12 åringen som stod i duschen och storbölade för att hon inte orkade leva, från 12 åringen som gav livet en till chans, och kände frid i själen när hon tänkte på slutet... Till det här. Någon som planerar inför framtiden, någon som kan andas utan att känna sig som ett blåmärke. När klev jag ut ur den rollen och in i den här?

Jag kommer aldrig bli hel, men jag har insett att få människor är hela, ändå. Så det är bara att ta i hand och fortsätta gå.

Ibland gör det för ont. Ibland vill jag bara ställa mig och skrika. Jag blir frustrerad på mig själv, ibland hatar jag mig själv. Men inte som då. Då trodde jag inte att jag förtjänade något, nu vet jag att jag gör det. Det tog lång tid. 11 år tog det innan jag insåg att även jag i den här kroppen har rätt till livet. Mitt liv.

Det händer att jag försöker hålla mig fast i stunder, försöker återuppleva dem. Men det går inte, det kommer inte igen. En chans har jag, en enda chans på det här.

Och så tänker jag, nu... nu när jag snuddat vid lyckan,.är det nu någon kommer sno den? Är det nu jag.kommer dö? Jag sitter på bussen, vi kör genom en korsning, och jag undrar: kommer jag dö nu? Och jag vet att de som kallade sig vänner kommer sörja, den som var min vän kommer sörja mest. Min familj skulle sörja... Men ingen utanför dem skulle ens lyfta ögonbrynet och bry sig.

Jag vill inte att.de ska bry sig, jag bryr mig inte om dem. Det bara skrämmer mig hur man kan ta en plats.i världen, synas och höras, men när man försvinner så märker ingen det.

Jag har länge varit.säker på att jag kommer dö ung, och.på senare tid har det känts som om jag börjar närma mig den tiden... Farligt nära. Det känns som om 22 är året. Vet inte varför. Men om det är något jag känner bra är det ålder och siffror. Hoppas att jag har fel

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)




Bloggkalender
<<April 2012>>
TiOnToFr
01 02 0304050607
08 09 10 11 1213 14
15 16 1718192021
22 23 2425262728
2930 

Fler blogginlägg
februari 2012
25 okt 14
6 år
9 nov 12
långsamt
6 nov 12
tänk
9 sep 12
ofta, alldeles för ofta
27 aug 12
I suck
20 aug 12
har ingenting att säga
16 aug 12
inte rädd för att falla, rädd för att leva
4 aug 12
jag vet inte längre...
3 aug 12
Hur man får folk att svara:
22 jul 12