| Förvirring |
15 okt 11 |
Var är jag nu? Plötsligt måste jag inse att jag inte var så hel som jag trodde. Man lurar sig själv ibland, att man lyckats, att man mår bra, allt är toppen. För man är bättre än man var då.
Jag kommer inte ihåg hur det känns att vara hel, inte känna sorgen. Jag vet inte hur det är meningen att man ska känna sig.
Det är inte depression. Förvirring, hopplöshet. Vad vill jag?
Kan jag svälja min stolthet, mitt behov av att skydda min familj från min sorg? Kan jag ge mig själv chansen att må bättre, även om det kan innebära att min familj får reda på det?
Jag offrar mycket för min familj. Min lycka har jag offrat många gånger. |
|
|
| Varför glömmer jag alltid? |
15 okt 11 |
Som ett brev på posten. Smärtan är tillbaka. Lamslår. Tyst gråt, vill skrika. Som ett jävla brev på posten varenda jävla år.
Jag vänjer mig aldrig. Glömmer alltid hur hårt det slår. En kniv i hjärtat.
Vart enda jävla år.
Blir påmind om varenda jävla strid i detta decennium som gått, de dagar jag slogs för att orka leva en till dag. Min systers lidande, hennes strid mot sig själv, mot andra. Hennes berg att bestiga.
tio jävla år och jag sitter här som ett litet barn som gråter efter mamma. halv sex på morgonen, kan inte sova.
tio år av detta. ibland undrar jag hur jag gjorde det, hur jag klarar av det nu.
tårarna rullar.
jag vill så gärna tro att allt är bra nu. och så kommer de här dagarna, och jag blir påmind av vartenda litet ärr på i min sargade själ. att jag aldrig någonsin kommer bli hel igen. att min familj aldrig blir densamma igen.
och det finns inte ett skit någon kan säga. Ingen förstår.
som en ensam man i öknen.
bara fortsätta att gå. |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<Oktober 2011>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | | 02 | 03 | 04 | 05 | 06 | 07 | 08 | | 09 | 10 |
11
| 12 | 13 | 14 |
15
| |
16
|
17
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |
30
| 31 | | |
|
