Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
Blogg

blueskys blogg




Född: 1992
Bor i:
Visa profil

7/4 Jag kallar det rå sanning 7 apr 09
Om du trodde att du skulle överleva, kan du sluta tro nu. Livet är ett dödligt spel, ingen överlever, ingen spelar efter reglerna.

Tryck dig själv upp mot väggen, gör väg för de som följer med strömmen. De moraliska, men ändå omoraliska. Tvetydiga, mångsidiga, paradoxer. När man vågar hävda något annat, våga gå på den ström som går åt alla håll, då kanske man kan kalla sig moralisk överlägsen, eller att man saknar den totalt. Det är omöjligt att gå mot strömen nu, det finns huvudled som inte tusentals andra försöker klyva med sina egna steg åt ett annat håll.

Jag säger inte att jag går emot strömen, jag bara säger att jag är jag, och med det accepterar jag namnskylten och nummerlappen. Det finns ingen anledning att stå emot det som inte går att övervinna. Utan syfte finns ingen anledning, och utan anledning ingen motivation.

Kanske det är tråkigt att redan nu inse hur ansiktslös jag är, att jag saknar egen mark att stå på. Borta är extravaganta drömmar, ersatt med träsmaken, gäspningarna. Men jag är sexton år och vet inte hur länge jag får leva kvar här.

Kommer en bil köra på mig imorgon då jag cyklar till tåget? Kommer jag knuffas ned på spåret när tåget kommer skrikande? Kommer jag om sex månader kliva utanför dörren och sedan aldrig komma tillbaka igen, bara försvinna? Kommer jag om fyra och ett halvt år begå självmord i tysthet, ingen som anat något? Eller kommer jag dö i sömnen, gammal och trött?

Att veta svaret till dessa frågor intresserar inte mig, jag är bara medveten om min dödlighet, och att ingen kommer komma ihåg mig tillslut. Om jag vill bli ihågkommen måste jag kämpa, och jag vet inte om jag har tid att kämpa, eller om jag bara ska njuta.

En dag kommer jag dö, och då kommer ingen här på den här sidan veta det. Det kanske är det som skrämmer mig. Inte att bli bortglömd om femtio år, när mina syskon dör, utan bli bortglömd i stunden mitt hjärta slutar slå.

Skriv din kommentar här
Sätt ett sifferomdöme på blogginlägget: (Detta är frivilligt)




Bloggkalender
<<April 2009>>
TiOnToFr
 01020304
0506 07 08091011
12 131415161718
19202122232425
2627282930 

Fler blogginlägg
februari 2012
25 okt 14
6 år
9 nov 12
långsamt
6 nov 12
tänk
9 sep 12
ofta, alldeles för ofta
27 aug 12
I suck
20 aug 12
har ingenting att säga
16 aug 12
inte rädd för att falla, rädd för att leva
4 aug 12
jag vet inte längre...
3 aug 12
Hur man får folk att svara:
22 jul 12