| Som en fånge nästan |
5 nov 08 |
Jag önskar att jag visste vad som är fel på mig. Både psykiskt och fysiskt. Jag vet att inget av det är normalt, det kan inte vara normalt att känna sig avtrubbad hela tiden... Jag kan känna antydan till vissa känslor, jag vet hur jag borde reagera, så jag gör det... men jag känner ingen jävla lycka, ingen sorg inget jävla ting. Och det är så... det är läskigt. Men ibland blir jag så rädd, ush, över oväsentliga saker. Klev av bussen idag, fick helt plötsligt för mig att det var fel hållplats och jag ville slänga mig på marken och skrika. För ingeting. Jag förstår det inte.
Fysiska? Det hade inte hänt på länge, och jag trodde det var över, men så kom det, ush fyfan. Hjärtat började slå så där as snabbt, var tvungen att sitta ned. Den här gången gick det över på en minut, det svartnade inte framför ögonen, jag kunde andas normalt. Det gjorde det inte mindre läskigt. Ibland svartnar dte för ögonen först, ibland börjar hjärtat pumpa som galet först, ibland händer bara en sak. Men det gör det inte mindre obehagligt.
Tvungen att skriva av mig, fan det här bara cirklar runt i min hjärna. Det är ingenting, men vad fan!!! Jag vet inte... |
|
|
|
| Bloggkalender |
| <<November 2008>>
| | Sö | Må | Ti | On | To | Fr | Lö | | | 01 | | 02 | 03 | 04 |
05
|
06
| 07 | 08 | | 09 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14
| 15 | |
16
| 17 | 18 | 19 |
20
| 21 | 22 | |
23
| 24 | 25 |
26
| 27 | 28 | 29 | | 30 | | |
|
