Kärleken du ger mig, del 2 |
Äntligen blev det morgon.
Jag kunde inte sova på hela natta, det var bara han som befann sig i mina tankar.
Han som var så fin, som hade allt som jag önskade mig.
Jag tittade överallt efter honom, mina ögon sökte efter honom.
Men Jag såg honom inte, var är han? tänkte jag.
Jag gick på lektionen, Svenska hade jag.
Jag kom in till klassrummet, när jag klev in tittade alla på mig, exakt alla.
Jag ville bara skrika och springa där i från. Men jag vägrade. Jag satt mig brevid, Sanna.
- Fan, va du var svår att prata med igår. Sa Sanna.
- Öh, de var jag väl inte.
- Jo det var som du befann dig i en egen värld.
- Jaha, det kanske jag gjorde. sa jag och vände blicken från henne.
Jag kunde inte berätta om min dröm, om honom, om allt.
Jag skulle hålla det hemligt, iallafall så länge.
Han var inte i skolan, varför, varför var han inte det.
Jag ville så gärna träffa honom, prata med honom, titta på honom, känna hans värme.
Att bara se honom skulle räcka.
Men han var inte där.
Jag gick hem, inte glad som igår utan jag var sur, sur över att jag inte fick se honom.
Hemma satt jag flera timmar och bara funderade, jag skrev en dikt som handlade om honom.
Dikten :
Jag känner dig inte så bra,
men jag vet att du är speciell,
speciell för mig.
Du befinner dig i mina drömmar,
tänk om det kunde bli sant.
I mina ögon är du den vackraste människan,
som finns i världen.
Du får mig att le,
och jag vill bara dig se.
Hoppas att jag ser honom imorgon, tänkte jag innan jag somnade!
|
| Kommentarer | | woops - 1 jan 07 - 20:27 | | fin :) |
|
|
|
