Början på noveller |
Open up your eyes
Hi, my name is Jessica, and I´m about to tell you a story out of my own life. It´s not about me, or mayby it is a little bit, but mostly it´s about my sister Hannah.
It all started out one day when Hannah did´nt want to go school, but mom forced her, Hannah screamed and cried and said that she did´nt want to go. Fineally she gave up and she went to school, thought we, but mom got a phone call later that week from Hannahs principal , she asked why Hannah had´nt been to school. Because mom thought that Hannah had been there she did´nt know what to answer.
-Hannah, is it you?, I heared my mom ask, when my sister walked in, I know that she knew that it was Hannah but I guess that she askes anyway.
-Yeah, it´s me, she answered.
-Hannah, I really got to talk to you.
-Okey, about what?
-About why you don´t go too school anymore.
-Oh, so you´ve heard, Hannah said.
-You bet, I´ve heard! I´m your mother Hannah, I know stuff. I want to know stuff so I can help you.
-No, Hannah started to back out of the kitchen, I promise you that you don´t want to know what´s happening in my life!
I heared when she went out the door again, and I remember that I in that moment was wondering if my sister ever would come back home.
TRE KORTA DAGAR
Den 5 juni förra året, det var då jag träffade henne för första gången. Det är svårt att träffa någon som du inte har haft någon kontakt med på 15 år, det vet jag nu. Jag trodde inte att det skulle gå helt smärtfritt men det blev mer problem än vad jag hade räknat med.
-Godmorgon Anna, pappa stod framför mig och log.
-Godmorgon, svarade jag och gäspade. Jag spärrade upp ögon när jag tittade på klockan.
-Pappa, sa jag sakta, klockan är kvart över 6.
-Jag vet, sa pappa. Han log fortfarande.
-Vad är det pappa?
-Med vad? frågade han.
-Med allt det här, du kommer och väcker mig utan att säga varför, sen står du bara där och flinar som ett fån.
Jag kände att jag började bli irriterad och tog ett djupt andetag.
-Anna jag har en sak att berätta för dig, pappa log inte länre. Jag satte mig upp i sägen och kollade på honom:
-Okej, svarade jag, vad ska du berätta?
-Jo, det är så här att.. öm, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här. Nu hade pappa en nervös min istället för det löjliga leendet som han hade haft för en liten stund sedan.
-Anna, pappas röst lät stadig, din mamma har ringt.
|
| Kommentarer | | woops - 2 jan 07 - 02:59 | | Bra skrivet, men jag fattar inte riktigt... :) |
|
|
|
