Du var mitt allt. Du var min dag, min natt du var mitt leende och du blev min sorg. Jag minns ditt leende. Det omtalande leendet som alla minns. Vars röda läppar som rosor prytt dina läppar. Den fylligaste läpp jag någonsin kysst. Jag minns dina ögon, trygga som en skogspromenad klädd i grönt och brunt. Som i en blick kunde likna hundvalps ögon. Jag minns din späda kropp, så tunn men ändå så stark. Dina händers smala fingrar som alltid lekte kring ditt svarta hår. Jag minns, jo jag minns hur jag glänste av lycka av att bara se dig. Ditt tilltals namn var ofta Tessa eller Theresia, men av mig Älskling.
Jag minns sommaren 2005. Det var då jag förstod att jag var bisexuell. Jag kunde inte sluta tänka på dig. Det gick inte. Jag var som fast i dina vackra ögon, de som bjöd än på promenader. Som av en skör känsla fick mig att känna mig trygg i livets skogar.
Först blev jag rädd, rädd för mig själv. ”Gillar jag tjejer? – Varför, det går inte. Jag menar – jag är gjord för att tycka om killar!”, Men hur mycket jag än försökte sluta tänka på dig. Gick det inte, jag kunde inte släppa dig.
Jag minns när vi såg på en skräckfilm hemma hos dig. Vi var ensamma och vi låg ihopkrupna intill varandra i erat nygjorda krypin. Det var trångt, men vi fick precis plats i den lilla blå soffan och åt vilket håll man än tittade åt möttes man av bokhyllor fullproppade med dvd filmer.
Jag minns att du låg i min famn. En av mina händer höll din ena hand omslutande och jag lät min mina läppar kyssa din hals försiktigt. Du gjorde inte motstånd, du sa ingenting. Jag vet inte ifall jag borde ha bett om ursäkt, men jag kunde inte hjälpa det.
Du bröt din blick från teven och lät dina ögon vila mot mina. Du var så vacker. Jag kysste din kind och lät mina kyssar närma din mun. Jag hörde dina andetag och din luft du andades ut landade mot min kind. Jag kände hur hela min kropp skrek efter dig och jag kysste långsamt och försiktigt dina läppar. Du kysste mig tillbaka och jag minns hur hela min kropp ljöd av lycka när jag fick känna din närhet. Dina läppar var mjuka och fylliga. Jag log mot dig, du log tillbaka.
Jag gråter en skvätt när jag tänker på det. Vår första kyss, det bästa minnet av dem alla, min största och första kärlek någonsin var du. Fan. Jag kan snart inte skriva mer. Pappret blir alldeles blött av tårar. Jag lär inte kunna läsa vad som står, då jag ska skriva in det på dikta.
Men jag vet inte, borde jag det? Borde jag låta dem ta del av vårt bästa minne? Jag vet inte älskling. Men jag saknar dig så otroligt mycket. Jag önskar att du fortfarande levde bland oss. Men det var mitt fel, eller hur? Jag lovar, om jag bara kunde vrida tillbaka tiden så hade de nyårs ord varit osagt. För du är den enda jag har varit kär i, den enda. Och jag är kär i dig än, i en död människa. Fyfan! Ett år sen snart, om exakt en vecka var det dagen då du tog livet av dig. Exakt en vecka. FYFAN! Jag hatar detta, seriöst. Jag vill inte, vill inte! FAAAN! – och allt är mitt fel. Din död. Du var inte olyckligt kär, du var inte det! För jag var så jävla kär i dig så det finns inte. Och du var det i mig. Helvete! Hur fan kunde du lämna mig? HA? Så egoistiskt, så otroligt egoistiskt. Jag hatar detta, jag hatar allt! Jag vill bara dö och det är ditt fel! Om du inte hade tatt den där jävla snaran runt din hals, så hade du suttit vid min sida nu! Jag kan inte låta bli att gråta, men vet du vad?! Jag är trött på att gråta över dig. Jag är så trött på det! Jag vill att du ska finnas här, jag vill få hålla om dig och säga att jag älskar dig! Men vet du vad?! Jag kan inte det, för du är död! Du finns inte! :’( ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! :’( Jag blir så less på allting. Åt helvete med allt! Fyfan!
R.I.P Theresia Kortelainen 1991 23 mars – 2006 5 januari
Jag älskar dig, glöm aldrig det älskling. // Din Johanna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Armanjack - 18 nov 07 - 10:37- Betyg:  |
Väldigt fint skrivet, men hemskt. Jag antar att det är sant?
I så fall förstår jag din reaktion på mina dikter. Du är stark, otroligt stark.
Kramar <3 |
| silva74 - 5 jan 07 - 11:30 |
| Verkligen jättevacker, du skriver så det känns i hela kroppen. |
| Rebecca_Becca - 30 dec 06 - 23:05 |
| vad hemskt /: |
| Juppelina - 30 dec 06 - 09:09 |
| uch vad hämskt, vet verkligen inte vad jag ska skriva, men känner bara sorgen, och tårarna, vad hämskt att mista någon man älskar så |
| Freaket_93 - 30 dec 06 - 07:31- Betyg: |
Gripande,
var som fast i den.
Otroligt skrivet.
Väldigt starkt gjort av dig!
Ta hand om dig. |
| Lirre - 30 dec 06 - 07:21- Betyg: |
så starkt av dej ....
jag blev helt tagen.. |
| Wonderchild - 30 dec 06 - 04:46 |
Vacker novell,
men väldigt tagisk.
Du är modig som orkar
berätta detta för alla.
Jättefint skrivet med inlevelse
så man nästan känner sig själv som en
tredje person i din novell. |
| NinnaBerg - 30 dec 06 - 04:05 |
| Väligt vackert, de fick mina tårar att komma |
| DeadToTheWorld - 30 dec 06 - 03:42 |
om detta är sant så beundrar jag dig verkligen.
inte bara för att du lever ändå,
utan också för att du orkade berätta allt detta för alla. |
| Between - 30 dec 06 - 03:35 |
| Woah .. Shit vilken styrka! Jag beundrar dig att du skrev det här, enligt mig är det lite känsligt. Men fan vad bra! Keep fighting girl :) |
| Baaaaby - 30 dec 06 - 03:23 |
| vad synd :( |
| Piinkhallon - 30 dec 06 - 02:13 |
Jätte vackert skrivet, du är duktig...
Är den sann? |
