Sommarblå ögon |
Du såg på mig med dina sommarblå ögon och jag glömde världen omkring mig
Jag darrade av längtan att få höra din röst smeka mig till sömns
Men de ord jag hörde var inga varma och kärleksfulla ord, de var kalla och hårda
Jag förstod aldrig riktigt vad du sade men jag tror att de handlade om någon annan
Allt blev vitt och jag föll ner i avgrunden, längre och längre ned tills jag inte kunde
Komma djupare ner.
Sakta började jag samla ihop bitarna av min tillvaro, mig själv och växte mig hel igen
Nu har hon skogsgröna ögon och jag darrar av rädsla. Rädd för att en dag åter få
Höra de där orden
|
|
|
|
