Fågelsång |
En fågels klagande rop ekar över sjön
Hösten har svept sin kyliga mantel över allt
Jag skriker ut min smärta, min ångest
Den ensamma fågeln kommer flygande
Den sätter sig vid mig
Jag ser att den delar min smärta
Smärtan i att bli lämnad kvar
Det börjar blåsa och de sista löven faller
Skymningen kommer
Jag vänder mig om för att gå
Jag hör hur fågeln sjunger
Den är helt ensam nu
Längtar efter dig
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tiggarflikkan - 8 sep 07 - 15:15- Betyg:  | | gud, altså jag fattar bara inte hur man har kunnat låta bli att kommentera.. Dikten var skitbra, Jättebra skildring och man kan riktigt föreställa sig det.. |
|
|
|
