Ebba, dödens dagbok [5] |
Hejsan dagboken.
Nu är klockan 23,50 och jag sitter och gråter.
Jag fick reda på att Wilma inte har många timmar kvar av sitt liv. Det gör mig riktigt rädd. Om hon dör, då försvinner min ända vän. Hur ska min framtid se ut? Hur kommer jag stå ut med att gå till skolan helt ensam, vara ensam hela tiden? Aldrig ha någon som vill skratta med mig när jag behöver skratta, och ingen som kan trösta mig när jag är ledsen och behöver tröst. Vem ska jag dela alla hemligheter med om hon försvinner?I will be totaly alone.
Allt känns så overkligt. Det ärmycket skit som har hänt i mitt liv.
Jag är hatad av mina föräldrar och min storasyster, jag är mobbad i skolan, min släkt fryser ut mig och sorgen av ensamhet försvinner aldrig från mitt hjärta.
Räcker inte det? Måste också min bästa vän få cancer? Detta är så orättvist, hela mitt liv är orättvist. Gud måste hata mig.
Egentligen tror jag inte att Gud finns, men vad ska jag annars skylla på? Mig själv? Nä, det går inte. Det var ju inte mitt fel att jag föddes. Eller?
Men jag önskar att jag aldrig föddes. Då hade varjefall mamma och pappa blivit glada. Glada över att ha ett sådant misslyckat barn som bara har problem i skolan , och dom hade sluppit ha mig att bråka med om exakt allting.Det hade helt enkelt bara varit possetivt ifall jag inte fanns.
Idag bråkade jag med mamma om att hon tycker att jag är feg. Min lärare ringde hem till henne för typ sex timmar sedan och berättade att jag hade blivit slagen med knytnävar i ansiktet av två killar som går i min klass. Sedan när jag och mamma diskuterade detsa hon att jag en feg liten skitunge som som varken vågade slå tillbaka eller berätta om det för henne.
Hon sa ingenting om att dom var taskiga mot mig eller att hon tyckte synd om mig. Nej, sådan är inte hon. Hon tycker bara att det är rätt åt mig. Jag hatar henne. Andledningen till att jag inte berättar sådant för henne, är just för att jag vet hur det slutar. Vi blir ovänner resten av dagen.
Nu ska jag försöka sova lite. Men jag tror inte att jag kommer kunna sova, för jag bara tänker på Wilma hela tiden. Jag blir så rädd när jag tänker på att hon kommer dö. Hon får liksom i nte lämna mig. Jag skrev innan att jag inte tror på Gud, men jag ber ändå en bön varjekväll om att min älskade vän ska överleva, det kan ju inte bli sämre varjefall.
UNDERBAR
Wilma min vän, jag älskar dig.
Jag hoppas, ber och önskar att du aldrig lämnar mig.
Om man kunde vrida tillbaka tiden skulle jag göra det.
Att du är mitt allt hoppas jag att du vet.
Den tid vi haft tillsammans är kanske snart slut.
Då kommer jag bli ensam, men jag får väl stå ut.
Du är den bästa vän jag håller kär.
Underbar, underbar är vad du är...
En dikt till Wilma..
Vi ses imorgonkväll dagboken. Godnatt
// Ebba
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Love_Max - 28 mar 07 - 01:07- Betyg:  | | gah jätte bra :) | | dinice - 29 dec 06 - 01:47- Betyg: | Usch snart dör hennes ända vän :(
Hoppas hon klarar sej.
Du skriver så himla bra! =) Kram | | NotSoPredictable - 28 dec 06 - 21:08- Betyg: | | Bra skrivet. Kommer det en frtosättning?? | | Rebecca_Becca - 28 dec 06 - 20:21 | usch vad hemsk att hennes kompis ska dö /:
bra skrivet xD |
|
|
|
